Fru talman! Jens Holm har frågat mig hur regeringen avser att prioritera mellan nationell produktion av bioenergi och uppfyllandet av miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv med utgångspunkt i de 21 färdplaner för fossilfrihet som lämnats in till regeringen.
Låt mig inleda med att säga att Sverige har en lång och stolt tradition av att visa ledarskap i miljö- och klimatfrågor. Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling ställer behovet av grön omställning på sin spets. Vi behöver en integrerad klimat- och miljöpolitik för att nå målen. Sverige kan visa hur omställningen går hand i hand med ökad välfärd, ekonomisk utveckling och konkurrenskraft. Ingen ska lämnas utanför. Utgångspunkten är att klimatomställningen ska genomföras på ett sätt som inte äventyrar möjligheten att nå övriga globala mål för hållbar utveckling. Budskapet är samstämmighet och att tillvarata synergier.
Regeringen har en tydlig ambition om att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras, antingen genom formellt skydd eller genom frivilliga avsättningar, samt om att miljöhänsynen i skogsbruket ska öka. Välmående och livskraftiga ekosystem är viktiga för människans livsmiljö. I Sverige har andelen skogslevande arter som riskerar utrotning ökat med 10 procent de senaste fem åren.
Regeringen har tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna tagit fram en klimatpolitisk handlingsplan och en strategi för cirkulär ekonomi som ska visa vägen mot ett resurseffektivt samhälle där miljö- och klimatmålen nås. Regeringen avser också att ta fram en svensk bioekonomistrategi som kompletterar strategin för cirkulär ekonomi.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Den årliga avverkningsnivån har ökat de senaste decennierna och har alltmer närmat sig den årliga tillväxt som är tillgänglig för avverkning. Samtidigt förväntas den framtida efterfrågan på svensk biomassa öka kraftigt i takt med övergången till en mer cirkulär och biobaserad ekonomi i enlighet med riksdagens beslutade klimatmål. Även biobaserade material bör återvinnas, och bioekonomin bör utvecklas på ett sätt som är förenligt med arbetet för att nå andra miljö- och samhällsmål och med hänsyn till konsekvenserna för kolsänkor och biologisk mångfald över tid.
I detta arbete kommer regeringens aviserade bioekonomistrategi att utgöra ett viktigt verktyg. Bioekonomistrategin, som ska tas fram tillsammans med de gröna näringarna, ska bidra till ökad tillgång till biomassa och sysselsättning i hela landet och skapa miljö- och klimatnytta. För att lyckas med omställningen behöver alla samhällssektorer på alla nivåer bidra.
Hållbar biomassa, bland annat från skogen, kan bidra till substitution av fossila material och energi. En strategi för att nå fossilfrihet i hela ekonomin måste vila på flera andra tillgängliga lösningar, som transporteffektivitet, cirkularitet, elektrifiering, energieffektivisering, vätgas och elektrobränslen. Därför måste de uppskattningar som har gjorts av Fossilfritt Sverige hanteras i ett bredare sammanhang.
Ett hållbart nyttjande av svensk biomassa kommer även framöver att vara betydelsefullt. För att säkerställa tillgången till ett långsiktigt hållbart uttag av skogsråvara för den växande cirkulära bioekonomin behöver incitament skapas för ett hållbart skogsbruk och ett hållbart skydd av skog, så att Sverige uppnår relevanta nationella och internationella åtaganden om biologisk mångfald. I en välutvecklad bioekonomi med en växande bredd av produkter efterfrågas olika former av biomassa.
I dag används i första hand restprodukter från svensk skogsnäring för att ersätta fossila bränslen. De färdplaner som branscherna inom ramen för Fossilfritt Sverige tagit fram indikerar att efterfrågan på biomassa kommer att öka från flera olika sektorer. Därför behöver bioekonomin baseras på ett effektivt nyttjande av resurserna, där den skogliga resursen kan nyttjas fullt ut inom de hållbarhetsramar som sätts av andra miljö- och samhällsmål, samtidigt som den långsiktiga kolsänkan i skogen över tid bibehålls eller förbättras.
Regeringen avser att med ökad kraft belysa och bättre tillvarata synergier för samstämmighet mellan olika politikområden.