Fru talman! Tack, ledamoten, för en bra och viktig debatt om en fråga och ett ämne som berör oss alla! Frågan om Rysslands aggression mot Ukraina är regeringens främsta utrikespolitiska prioritering, och jag upplever att det finns ett mycket starkt stöd i kammaren för att det ska vara på det viset givet vad denna aggression betyder för vår samlade säkerhet - för vårt eget land, vårt närområde, Europa och världen.
Skälet till att jag uttryckte mig som jag gjorde om stödet är att näringsutskottets betänkande är tämligen tydligt. Det står att regeringen tydligt och med kraft ska driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt ska upphöra.
Näringsutskottet enades ju också om att vi behöver vidta åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi, inte minst fossila bränslen, där det är möjligt. Regeringen verkar för att uppfylla den målsättningen. Det finns som jag ser det ingen skillnad mellan vad riksdagen vill och vad regeringen vill.
Det fördjupade samarbetet med Frankrike på kärnkraftsområdet, som jag nämnde tidigare, bland annat med målsättningen att minska beroendet av Ryssland, är ett utmärkt praktiskt uttryck för den förda politiken. Vad gäller ryska fossila bränslen verkar regeringen för att kommande sanktionspaket ska omfatta flytande fossilgas. Som jag sa är sanktionerna vårt mest robusta verktyg för att förhindra att Ryssland fortsätter att tjäna på energiexporten.
Låt mig avrunda med att understryka att regeringen inte kommer att låta frågan om sanktioner mot rysk fossilgas eller kärnenergi bero. Tvärtom arbetar vi aktivt för att de sektoriella åtgärderna mot Ryssland ska stärkas. Regeringen vill se ett 13:e sanktionspaket på plats inför årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och välkomnar att diskussioner om dess innehåll har inletts.
Därmed, fru talman, tackar jag så mycket för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.