Herr talman! Jag fortsätter på temat litteratur. Litteraturen ger oss inte bara en spegel för vårt eget samhälle, utan den öppnar också en dörr till andra världar, andra perspektiv och andra livsberättelser. Den utvecklar vår förmåga att tänka kritiskt, att reflektera över vår plats i världen och att fatta egna och informerade beslut.
Det handlar inte bara om att läsa för nöjes skull eller för att hålla sig à jour med de senaste strömningarna inom kulturen. Det handlar också om vår förmåga att diskutera, att argumentera och att förstå varandra trots våra olikheter. Litteraturen är en grundläggande förutsättning för demokratin, för den fria tankens utveckling och för den enskilda individens rätt att förstå och förändra sin värld.
Herr talman! Läskrisen i Sverige är inte en ny företeelse. Men dess allvar har under de senaste åren blivit alltmer påtagligt. Vi ser en oroande nedgång i både ungdomars och vuxnas läsvanor, vilket inte minst för unga kan leda till minskad förmåga att läsa och förstå längre texter. Detta i kombination med en alltmer fragmenterad konsumtion av information, där den djuplodande reflektionen får stå tillbaka för snabba och ibland ytligt presenterade nyheter och åsikter, kan leda oss till en oönskad utveckling. Det är därför det är så viktigt för oss liberaler att ta läskrisen på allvar.
Herr talman! Den som har följt Liberalerna genom åren vet att det finns ett återkommande tema i våra budskap: Skolan först. Därför är det ingen slump att vi i regeringen för att lösa läskrisen sätter just skolan först. Det långsamma i att läsa och reflektera har svårt att konkurrera med skärmarnas snabba klipp i en oändlig ström. Därför är det otroligt viktigt att fler barn får möta böckernas magi.
Att alla elever nu ska få tillgång till bemannade skolbibliotek är verkligen på tiden. Att som svensk hålla sig à jour med all fantastisk barn- och ungdomslitteratur som produceras och matcha rätt bok med rätt barn för att väcka läslusten är en riktigt omfattande uppgift. Även om Skolverket nu till viss del kommer att underlätta med läslistor för olika åldrar är det just de engagerade skolbibliotekarierna som är nyckeln till framgång.
Herr talman! En annan viktig satsning från regeringen på litteraturområdet är satsningen på inköp av skönlitteratur och facklitteratur i skolan. Som Kristina Axén Olin har varit inne på ser vi nu fantastiska resultat där det köps in mer litteratur till våra barn och unga.
För några år sedan kom en av mina söner hem med ett väldigt dåligt uppkopierat exemplar av klassikern Den store Gatsby . På en del sidor kunde man inte läsa de sista orden i raderna, utan man fick gissa sig till dem. Jag tror att det är ganska svårt att uppleva den där magin när man ska sitta och gissa vad det egentligen står i slutet av meningarna.
Vid andra tillfällen har mina barn kommit hem med böcker i e-format som de ska läsa i mobilen. Det kan säkert fungera bra för en del, men ni som har 17-åringar hemma vet att det hela tiden trillar in Snapchatmeddelanden som stör läsningen. Det är kanske inte en bra lösning för det stora flertalet.
Självklart behöver våra barn och unga få riktiga böcker att läsa. Det är inte bara barn och unga som behöver få möjlighet att hitta tillbaka till böckernas magi. Ett råd har inrättats av regeringen för ett läsande land. Det ska bli väldigt spännande att se vad civilsamhället, akademin och näringslivet gemensamt kan mobilisera för resurser, strukturer och nätverk för att främja läsande i hela landet i alla åldrar.
Herr talman! Slutligen finns det någonting som oroar mig när det gäller litteratur i Sverige i dag. Vi har tidigare sett att vi i Sverige har anammat avarter från amerikansk politik. Nu ser vi ytterligare influenser från USA som oroar. På ett skolbibliotek i Sverige har föräldrar haft synpunkter på att boken Gender Queer lånas ut till mellanstadieelever. Det har lett till att skolan har fattat beslut om att boken fortsättningsvis bara får lånas ut till högstadieelever.
Denna utveckling oroar mig. Vi har i fall efter fall sett hur föräldragrupper i USA har fått den ena boken efter den andra förbjuden i skolan och på biblioteken. Det har gått så långt att man nu till och med skämtar om att det nästan är lättare att ta fram en lista på böcker som är tillåtna än böcker som är förbjudna. Den utvecklingen vill vi verkligen inte ha i Sverige.
Tillit till professionen – i det här fallet bibliotekarierna – måste finnas. Den här formen av censur hör inte hemma i en demokrati. Jag hoppas verkligen att detta var ett undantag som inte bekräftar regeln och inte upprepas. Vi vill inte få fler sådana här fall.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.