Trossamfund och begravningsfrågor
Herr ålderspresident! Jag instämmer givetvis i tidigare talares uttalade stöd för Ukraina och den frihetskamp som det ukrainska folket nu modigt för. Det är en kamp också för oss.
Nu går jag över till dagens ärende. För mer än 20 år sedan skildes kyrkan från staten. Vi hade en statskyrka, men tiden och ett par decenniers ifrågasättande av en symbios mellan stat och kyrka ledde till en skilsmässa.
Varför står vi då här i dag för att debattera ett antal motioner som samlats i ett betänkande med rubriken Trossamfund och begravningsfrågor ? Om vi verkligen hade separerat kyrkan från staten skulle sådana frågor rätteligen hört hemma på kyrkomötet eller avgjorts i någon annan ordning som kyrkan själv haft bestämmanderätt över.
Vi står här i dag för att debattera motioner som bland annat handlar om relationen mellan staten och Svenska kyrkan och möjligheten till en friare församlingstillhörighet. Några motioner handlar också om den statliga hjälpen med kyrkoavgiften, begravningsavgiften, gravsättning och spridning av avlidens aska.
Vi står också här därför att kyrka och stat inte är helt separerade. Vi har sedan 1998 en lag om Svenska kyrkan som till exempel reglerar hur interndemokratin i kyrkan och dess organisation ska se ut. Om detta kan ha varit en rationell ordning för 20 år sedan är det långt ifrån självklart att det ska vara så i dag.
Utskottsmajoriteten har yrkat på avslag inte bara på motioner om en förändring av Svenska kyrkans ställning utan också på alla övriga motioner som behandlas i vårt betänkande. Men vi moderater i KU vill i likhet med vad som anförs i motionen från Viktor Wärnick med flera se en utredning för att riksdagen ska kunna ta ytterligare steg i separationen mellan stat och kyrka. Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Herr ålderspresident! Vi vill också, i likhet med två andra partier, ge möjlighet till en friare församlingstillhörighet. Den som är medlem i Svenska kyrkan är sedan gammalt också medlem av en församling. Församlingen är den lokala enheten inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område. Det innebär att, för att använda ett krångligt ord, territorialprincipen tillämpas. För den enskilde kyrkomedlemmen är denna territorialprincip dock inte alltid självklar. Han eller hon skulle kanske hellre vara med i en annan församling, kanske där man växte upp eller där man en gång gifte sig.
Frågan om en friare församlingstillhörighet har behandlats av kyrkomötet vid ett flertal tillfällen. En utredning tillsattes 2001 och presenterade efter några år ett antal möjliga modeller från en fullständigt fri församlingstillhörighet till en friare sådan. Det konstaterades att vissa av modellerna med säkerhet inte är förenliga med lagen om Svenska kyrkan och att de i vissa andra fall kunde bedömas som mer eller mindre svårförenliga med lagens bestämmelser.
Det går alltså inte enbart genom ändringar i kyrkoordningen att göra det möjligt för en medlem att bli medlem i - och därmed få betala sin avgift till - en annan församling än den som man tillhör genom boendeortens geografiska placering. Det krävs ändringar i föreskrifterna i lagen om Svenska kyrkan om tillhörighet till den församling där man är bosatt.
Lagstiftningen borde så som framhålls i motionen från Viktor Wärnick med flera ändras på sådant sätt att Svenska kyrkan själv kan avgöra huruvida dagens ordning om en strikt geografisk koppling i fråga om församlingstillhörighet ska bibehållas eller om en friare ordning ska införas. Riksdagen borde inte ha något inflytande över hur Svenska kyrkans organisation är utformad.
Jag vill därmed yrka bifall till att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 i betänkandet ska ha lydelsen: Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.