Fru talman! Jag håller inte med om det sista som ledamoten anger. Däremot är vi helt överens när det gäller klasskillnader i samhället och hälsa. Det finns hur mycket evidens på det som helst, så där finns det ingen skiljelinje i vad vi tycker. Men frågan är: Hur når vi resultat när det gäller detta?
Vi måste jobba mer proaktivt inom svensk hälso- och sjukvård. Vi måste öka kunskapsbasen när det gäller hur man faktiskt förbättrar sin hälsa, till exempel med rörelse och kosten man äter.
Samtidigt har många av dessa klasskillnader egentligen uppkommit av att man har hamnat i arbetslöshet och lever ett ganska isolerat liv. Genom arbete bryter man den typen av isolering. Det är också ett sätt att öka kunskapsbasen hos den ensamstående modern eller vem det nu månde vara.
Jag tror att detta hänger samman väldigt mycket. Det handlar om hur vi jobbar med arbetsmarknadsfrågor och skolfrågor för att öka kunskapsbasen.
Sedan var det detta med pengar. Jag kommer från hälso- och sjukvården. Det är en paradgren inom svensk hälso- och sjukvård att aldrig hålla en budget. Jag har inte varit med om att man gjort det på 35 år. Faktum är att jag anser att det finns pengar, men vi använder dem inte på ett smart sätt. Det är många gånger som man ser att pengar läggs på helt onödig administration och annat i stället för på kärnverksamheten, och där är det ingen skillnad mellan skola och hälso- och sjukvård.
Jag vill nog påstå att det finns pengar till att göra detta, och det finns statsbidrag. Det handlar också om att kommunerna måste prioritera. Det hörde vi i den tidigare debatten.