Fru talman! Hela grundpremissen för Johan Hultbergs resonemang är att hårdare miljölagstiftning tvingar företag och andra verksamheter att flytta till andra länder. Därmed tappar Sverige i konkurrenskraft, och det blir färre jobb. Det brukar kallas carbon leakage, kolläckage på svenska. När forskare har försökt att hitta empiri, alltså konkreta fall, för att kolläckage stämmer har de inte hittat ett enda fall. Men Johan Hultberg kanske kan berätta för oss om något konkret fall som visar att hårdare miljölagstiftning driver verksamheter ut ur Sverige.
Johan Hultberg sa att vi ska vara självkritiska. Det är väl bra att ha en sådan allmän hållning. Men det är ett faktum att enskilda medlemsländer genom att gå före på miljöområdet faktiskt är pådrivande internationellt. Jag tänker till exempel på förbudet mot parakvat, ett bekämpningsmedel i jordbruket som fanns i Sverige. Sverige gick med i EU, och vi var tvungna att släppa det förbudet. Sedan drev Sverige frågan inom EU, och nu finns ett EU-förbud mot parakvat.
Jag talade tidigare om PFOS i brandsläckningsskum. Där har Sverige varit pådrivande, och nu har det faktiskt blivit ett förbud mot PFOS. Det finns en mängd andra exempel på kemikalier och ämnen där enskilda medlemsländer, bland annat Sverige, har varit pådrivande, reglerat nationellt, och sedan har andra följt efter. Det är beklagligt, fru talman, att Moderaterna, de andra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna inte längre tycks stå bakom idén om att enskilda medlemsländer ska vara pådrivande och gå utöver det som EU och andra säger bara är en miniminivå för miljön.