Fru talman! Det jag försökte ge uttryck för är att det i slutändan inte alltid blir exakt som vi har tänkt när vi från politikens sida är inne i olika system och rör runt.
Under de senaste veckorna har jag träffat ett antal bilförsäljare. De har bland annat konstaterat att det på grund av de skatteeffekter som blir av exempelvis bonus malus i princip inte säljs några nya dieselbilar. I stället säljer man de begagnade dieselbilarna, som till viss del - åtminstone i min hemtrakt - har gått upp i pris med nästan 20 procent. Varför uppstår det fenomenet? Jo, i och med att en ny dieselbil är med och subventionerar en elbil har priserna och skatterna gått upp. Då är det inte lönsamt att köpa dem.
Detta innebär att bilparken är på väg att åldras i Sverige. Vi är på väg att få fler och fler äldre dieselbilar. Det var även en tidigare debatt här om att de faktiskt undantas från beskattningen när de blir lagom gamla.
Vi kristdemokrater delar alltså uppfattningen att vi ska jobba med ekonomiska styrmedel för att få en god miljöpolitik, men politiken måste också hela tiden vara observant på vad det får för konsekvenser i den verkliga verkligheten. Och då är åtminstone jag inte riktigt lika negativt inställd till dieselbilar som Jens Holm är. Jag är mer bekymrad över om man har fel typ av bränsle.
Samtidigt är bränsledebatten lätt komplicerad, för det går inte hur lätt som helst att få fram det biobränsle som vi önskar att vi kunde få fram. Även där uppstår det nämligen en problematik: Använder man gammal skogsråvara och gör bränsle av den är det miljövänligt, men skulle vi såga ned skog i Amazonas och omvandla den till palmolja är det inte lika miljövänligt.
Hur vi än vänder oss har vi alltså hela tiden lite grann rumpan bak, men målet måste väl ändå vara att eftersträva en så god miljöpolitik som möjligt.