Herr talman! Vi diskuterar utrikesutskottets betänkande 13 Europa rådet . Där hanteras bland annat årsredogörelsen från delegationen till Europarådets parlamentarikerförsamling samt några motionsyrkanden. Jag kommer i huvudsak att uppehålla mig vid vad som återfinns i redogörelsen från delegationen men vill ändå säga att jag instämmer i de bedömningar utrikesutskottet gjort. Jag vill därmed yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
Självklart, herr talman, vill jag passa på att tacka delegationen och berömma den för väl utfört arbete. Även den eminenta personalen på riksdagens internationella kansli förtjänar ett stort tack. Det skulle inte fungera utan deras entusiasm och professionella hjälp.
Det är värt för kammaren att veta att den svenska delegationen är mycket aktiv i församlingens arbete. Vi ligger i topp beträffande deltagande i antalet omröstningar. Vi håller många anföranden, och flera av delegationens ledamöter har tagit på sig viktiga rapportörskap. Värt att nämna är Kerstin Lundgrens uppdrag som medrapportör gällande granskningen av Georgien och Eva-Lena Janssons uppdrag som rapportör gällande den humanitära krisen i Gaza.
Det år som redogörelsen omfattar var på många vis ett sorgligt år för Europa. Det grymma kriget i Syrien fortsatte. Till följd av det såg vi en stor flyktingström, vilket skapade en svår politisk situation i Europa. I Ukraina, med ett av Ryssland annekterat Krim och strider i de östra delarna av landet, var situationen fortsatt instabil och olöst. Här är det värt att påpeka att församlingen fortsatt har sanktioner på plats mot den ryska delegationen till följd av annekteringen av Krim.
I Paris attackerades tidningen Charlie Hebdo, en judisk skola och en judisk mataffär i grymma terrordåd. Senare under året kom Paris än en gång att drabbas på det grymmaste sätt man kan tänka sig när i november sex samordnade dåd utfördes på olika platser i staden. 130 människor dog för att de levde sina liv.
De värderingar och den livsbejakande syn på människan som manifesteras av människorättskonventionen utmanas av händelser som dem jag nämnt. Men de utmanas också rent politiskt. Det är tydligt att den våg av nationalism och förnyat stöd till mer auktoritärt politiskt ledarskap som drar fram över Europa bland annat har som effekt att individuella, odelbara och okränkbara rättigheter i allt större utsträckning ifrågasätts.
I några medlemsstater har man infört eller diskuterar att införa en form av nationell överprövning av de domar som utfärdas av Strasbourgdomstolen. I andra stater ser vi hur regeringar öppet driver på för lagstiftning som står i strid med principerna om ett fritt rättsväsen. Vi ser hur den fria pressen jagas och ibland tystas.
Med en sådan dyster utveckling i Europa kan jag inte annat än bli glad när utrikesutskottet i sitt betänkande ändå konstaterar att det arbete som den svenska delegationen utför ligger i linje med Europarådets kärnvärden och att det arbetet bör fortsätta.
För att inte måla en helt igenom mörk bild av läget vill jag ändå passa på att lyfta fram några av de positiva steg framåt som tagits under året. För den svenska delegationens del är samarbetet och samspelet med de andra nordiska delegationerna fortsatt viktigt. De nordiska och baltiska delegationerna har på senare tid försökt att fördjupa sitt samarbete och skapa större närhet till varandra. Det här görs utifrån att vi ser att alla dessa åtta stater har många gemensamma värderingar gällande demokrati och mänskliga rättigheter. Det sker också på grund av att det i frågor där vi har gemensamma intressen behövs bättre samordning och samarbete för att vi ska nå våra mål.
Eftersom jag sitter i Europarådets utskott för jämställdhet och icke-diskriminering samt har uppdraget som generalrapportör gällande hbt-frågor vill jag också lyfta fram rapporten om diskriminering av transpersoner i Europa. Som dokument är rapporten unik då det är första gången något sådant antas inom en internationell samarbetsorganisation som Europarådet. Den är också unik eftersom församlingen så starkt tar ställning för människors rätt till självidentifikation när det kommer till en persons könstillhörighet.
Flera länder i Europa, bland andra Malta och Danmark, har tagit steg i sådan riktning. Jag hoppas att Sverige snart kan följa efter.
Herr talman! Med det vill jag än en gång passa på att tacka delegationen för väl förrättat värv samt yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)