Fru talman! Jag fick några frågor som jag har att förhålla mig till, men vi kan väl börja med ledamoten Lundbergs inledande ord om att de åtgärder som regeringen vidtar är jättebra. Där är vi helt överens, och det är glädjande.
Ledamoten Lundberg hade dessutom svårt att hitta någonting som är bra här i tillvaron. Jag kan göra några smärre observationer till hennes hjälp.
Sysselsättningen i Sverige är just nu den högsta vi upplevt sedan början av 90-talet. Det är inte så tokigt. Det är bra när folk har jobb och kan försörja sig. Arbetslösheten sjunker, och ekonomin växer. Det skulle jag säga är inte oväsentliga observanda när man försöker utvärdera hur situationen egentligen är i landet.
Med detta sagt: Ledamoten Lundberg nämner flera förslag på skuldsättningsområdet. Det är just dessa förslag vi utreder nu - förslag om ett centralt skuldsättningsregister som möjliggör en bättre kreditprövning, om måttfullhet i marknadsföring, om att sänka räntetaket på högkostnadskrediter etcetera.
Då har vi den omständigheten att vi inte bara kan lägga fram förslag hur som helst, utan de måste utredas och genomlysas på ett adekvat sätt. Det är det arbete som pågår, så även i den delen förefaller vi vara helt överens.
Där vi inte är överens är när man går till botten med problem såsom att det saknas billiga hyresrätter. Där föreslog regeringen att vi skulle öka investeringsstödet till hyresrätter, som ju har gett upphov till en mycket stor mängd hyresrätter. Detta motsatte sig Sverigedemokraterna, varpå det naturligtvis kommer att bli färre hyresrätter som vanligt folk kan finansiera. Det kan jag bara beklaga.
Jag noterar vidare att Sverigedemokraterna motsätter sig andra insatser för att hjälpa ekonomiskt utsatta, inte minst långtidssjuka och funktionsnedsatta, med en särskild skatt som i dagligt tal brukar kallas funkisskatten.
Jag ser med spänning fram emot Sverigedemokraternas budgetförslag, och jag ser med lika mycket spänning fram emot att ta del av vad som eventuellt emanerar ur en diskussion med Moderaterna. Vi har ju vid det här laget lärt oss att Sverigedemokraterna må tala om sympatiska förslag, men när det kommer till kritan finns det inga resurser där.
Min fråga till ledamoten Lundberg kvarstår: I denna utsatta situation för barnfamiljer, som illustreras av ledamoten Lundberg på ett alldeles förträffligt sätt, har vi alltså ett förslag på riksdagens bord som är att höja bostadsbidragen för dessa barnfamiljer. Min fråga är helt enkelt varför Sverigedemokraterna inte bara ställer sig bakom det. Det är ju ett gott förslag för att avhjälpa vräkningar och hemlöshet för barn.