Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.
I helgen skrev två av mina partivänner, Barbro Westerholm och Arman Teimouri, en debattartikel om att detta att leva livet hela livet också innebär en arbetsmarknad som ska ta vara på alla som kan och vill bidra till samhället. Ålder är ett dåligt mått på människors förmågor, både på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.
Fru talman! Vi ser att antalet långtidsarbetslösa äldre ökar samtidigt som Arbetsförmedlingen konstaterar att äldre arbetssökande i genomsnitt har svagare konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. Det handlar delvis om en ålderism men också om en arbetsmarknad som inte är uppbyggd för att ta till vara just äldres erfarenheter och kompetens. Lägg därtill ett system som inte har varit uppbyggt för att man ska kunna ställa om och förändra sin yrkesinriktning även mitt i livet.
De reformer som vi ska besluta om i dag bidrar till att förändra det senare. De möjliggör ett längre yrkesliv och minskar risken för personer att hamna i arbetslöshet. Det handlar om att känna samhällets förtroende och därmed en trygghet i att kunna gå från ett yrke till att utbilda dig till något annat även när du har passerat till exempel 50-årsstrecket.
Vi har hört tidigare, fru talman, vad reformen innebär. Jag behöver nog inte upprepa det för den samlade församlingen. Det handlar om att höja rätten till studiemedel från 56 till 60 års ålder och så vidare. Vi vet även sedan tidigare att det här är en överenskommelse mellan regeringen, Liberalerna och Centerpartiet inom ramen för januariavtalet.
Fru talman! Vi har också från den här talarstolen hört att studiemedelssystemet som en möjlighet till omställning har ökat i betydelse de senaste åren. Vi vet att arbetsmarknaden inte längre ser ut som den gjorde för ett antal decennier sedan. Den är i ständig förändring, vilket gör att fler kommer att behöva utbilda sig genom hela livet. Då krävs också att den som vill eller behöver studera har möjlighet att just finansiera studierna.
I likhet med mina partivänner, som jag inledde med att referera till, konstaterar jag att det inte kommer att räcka med att höja åldersgränsen för studiemedel. Ett kraftfullt arbete måste också företas mot ålderism och åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. En naturlig del av att vi studerar och ställer om högre upp i åldrarna borde också vara rätten att vara kvar i arbete till exempelvis 71 år. I Sverige har vi en syn på att ålder skulle vara en belastning, när ålder snarare borde vara en tillgång på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre studiestöd högre upp i åldrarna
Slutligen, fru talman, måste jag som liberal även säga några ord om att utbilda sig också för själva bildningens skull och för studierna i sig själva.
Motiven för att såväl unga som äldre ska kunna läsa på högskola handlar inte bara om att rusta personer för arbetsmarknaden; de handlar också om att öka kunskapen och bildningen i Sverige. Lika mycket som kultur alltid måste ha ett eget värde och aldrig enbart vara till för något annat behöver också bildning och utbildning ha sitt eget värde, oavsett vilken ålder man har.