Fru talman! Jag är gammal, och det är sent. För att
inte glömma bort mitt yrkande yrkar jag redan nu
bifall till våra två reservationer.
Kommerskollegium har i fråga om regeringens
skrivelse beträffande redogörelse för svenska
företags verksamhet i Sydafrika 1992 konstaterat
att efterlevnaden av investeringsförbudslagen får
anses vara god. Regeringen har instämt i detta.
Man kan fråga: God för vem? Ja, troligtvis inte för
alla anställda som har funnits i de
svenskkontrollerade företagen, som enligt den här
redogörelsen har reducerat sitt antal anställda till
1 085 från att på 70-talet -- då var jag själv chef för
ett bolag i Sydafrika som friställde över 2 000
personer -- ha varit 7 000--8 0000. Sedan har det
antalet alltså dragits ner till 1 000.
Många tragedier har utspelats i Sydafrika när
familjer ställts på bar backe. Jag tror inte att de
personerna är lika tillfredsställda som man är på
Kommerskollegium.
Sverige har som ett av de sista länderna i världen nu
upphävt sanktionerna mot Sydafrika, och det är
alla väldigt glada över. Svenska företag har, som jag
antytt, under ett tjugotal år berövats möjligheten
att expandera och överleva. Många företag har
tvingats likvidera och sälja ut verksamheten.
Smärtsamma friställningar har blivit följden. De
svenska sanktionerna har bidragit till att en redan
rekordstor arbetslöshet i Sydafrika permanentats
eller ökats. Arbetslösheten där är snarare över än
under 40 %.
Jag har tidigare diskuterat med Europaministern
hur man skall få i gång investeringarna i Sydafrika.
Han har visat förståelse för många av mina
synpunkter. Man kunde ha väntat att regeringen
skulle återkomma med förslag om hur jobb skaffas
fram speciellt för den svarta befolkningen. Det
måste ju vara ett speciellt intresse att hjälpa till med
investeringarna, och då inte bara beträffande
svenska företag utan också beträffande
sydafrikanska företag.
Tyvärr har regeringen inte visat någon större
dådkraft då det gäller att presentera
exportfrämjande åtgärder som skulle hjälpa
svenska och även sydafrikanska företag. Det verkar
snarare vara försiktiga byråkrater, inte kreativa
marknadsförare, som styr de svenska
exportansträngningarna.
Vidare är jag rädd för att Europaministerns
entusiasm för u-ländernas problem avtar med
kvadraten på avståndet från Bryssel. Men jag vill i
alla fall repetera några av de förslag för att få i gång
investeringarna som jag har presenterat tidigare
här i kammaren.
Bl.a. gäller det för regeringen att ge EKN
instruktioner om att börja ta risker i stället för att
tyda olika konventioner efter bokstaven. När andra
länder är på exportoffensiven som ett led i
ansträngningarna att få ner arbetslösheten har
svenska EKN fortfarande en byråkratisk inställning
i fråga om alla förslag.
Regeringen måste ge EKN instruktioner om att
man skall ta risker, för det gör alla andra
exportkreditnämnder, i stället för att -- som i dag är
fallet -- försöka tjäna pengar. Vi har i dag 600 000
arbetslösa. Det gäller därför att skaffa fram jobb.
Vi anser alltså att svenska företag skall ges större
möjligheter att erhålla investerings- och
exportkreditgarantier. Dessutom måste vi hjälpa
till så att BITS får möjligheter att ge krediter och så
att Sydafrika definieras som ett u-land med en
bruttonationalproduktinkomst understigande 2 695
US-dollar. Då kan man dra fördel av s.k. mjuka lån
som löper på tio år, utan amortering och ränta.
Egendomligt nog får mjuka lån inte användas för
kommersiella investeringar. Men det är just sådana
som behövs. Det är bara att hoppas att UD:s alla
jurister kan finna en praktisk väg ut ur de här
diplomatiska labyrinterna, som delvis förpestar
våra hjälpambitioner.
Om man kan hjälpa sydafrikanska företag som har
många svarta, ''coloured'', anställda samtidigt som
svensk industri får stöd, anser jag att det verkligen
är fråga om u-landshjälp. Därför har vi föreslagit
att man skall finansiera dessa försäljnings- och
investeringsfrämjande åtgärder genom att ta 100
miljoner i anspråk av UD:s kommande anslagspost
budgetåret 1994/95 för demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd. Som jämförelse
kan sägas att den totala anslagsposten som rör
Sydafrika för innevarande år har fastställts till 240
miljoner kronor.
Nu hoppas jag att minister Dinkelspiel, som skall
vara ledare för en handelsdelegation till Sydafrika,
kommer hem igen med huvudet fullt av idéer om
hur Sverige skall kunna återerövra sina förlorade
marknadspositioner i Sydafrika. Det hoppas jag
kommer att göras genom investeringar som
kommer både svenska och sydafrikanska företag
till del.
I detta anförande instämde Hugo Hegeland (m).