Herr talman! Vi behandlar nu betänkande CU15 Ett ökat skadeståndsansvar och skärpta försäkringskrav för reaktorinnehavare .
Bakgrunden till den här propositionen är att Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i energiöverenskommelsen 2016 beslutade att detta var en av de punkter som skulle ingå i överenskommelsen. Utgångspunkten var att man skulle utöka skadeståndsansvaret till 12 miljarder i linje med riksdagsbeslutet 2010.
Den stora skillnaden mellan denna och tidigare lag är att denna ger ett reellt större skadeståndsansvar. Tidigare var skadeståndsansvaret 3 miljarder, vilket var väldigt teoretiskt. Många gjorde bedömningen att det inte på något sätt skulle täcka kostnaderna. Nu höjs beloppet till 12 miljarder, vilket innebär att reaktorinnehavarna måste ta ett mycket större ansvar. Man kan resonera om och konstatera att det säkerligen inte är tillräckligt. Men det är en ganska rejäl höjning, och enligt Pariskonventionen är det detta belopp som medges.
Vad är då ingången till detta? Jo, att det försäkringsbelopp som en reaktorinnehavare krävs att ha vid en atomreaktorolycka höjs från 3 miljoner så kallade särskilda dragningsrätter till 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter, vilket motsvarar 12 miljarder euro. Dessa bolag måste då ha en finansiering, och finansieringen ska ske antingen genom en ansvarsförsäkring eller genom någon annan typ av ekonomisk säkerhet, som vid varje givet tillfälle gör att man har möjlighet att stå för kostnaderna.
Grunden för förslaget är att vi vill att kärnkraften och de företag som bedriver kärnkraftsverksamhet ska stå för de kostnader som uppstår. Detta ser regeringen som ett första steg.
Vänsterpartiet lyfter i sin motion fram att beloppet är för lågt. Jag tycker att den ambitionshöjning som nu sker från 3 miljarder till 12 miljarder gör att det blir ett reellt mycket större skadeståndsansvar mot hur det tidigare har varit. Man kan alltid resonera om huruvida beloppet ska höjas. Min ingång är att när eller om Pariskonventionen träder i kraft kan man ta nya diskussioner kring ansvarsbeloppet.
Den andra frågeställning som Vänsterpartiet lyfter fram i sin motion handlar om hur man ska beräkna de faktiska kostnaderna. Jag tror att det skulle vara väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att beräkna de faktiska kostnaderna och tycker att det är viktigare att på olika sätt få kärnkraften att ta ett större ansvar. Det här ser vi från regeringssidan som ett första steg till detta.