Fru talman! Som Rolf Åbjörnsson säger, är det
här fråga om smärre avvikelser och justeringar, men
det är likväl en glädjande proposition eftersom det
faktiskt är mer pengar till rättsväsendet. Regeringen
har i propositionen föreslagit riksdagen ändringar i
rättshjälpslagen som ska träda i kraft den 1 juli 2000.
Nuvarande rättshjälpslag gäller sedan den
1 december 1997. Lagen har till grundläggande syfte
att ge rättsliga bistånd åt dem som inte kan få det på
annat sätt.
Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till rätts-
skyddet, dvs. den som har en rättsskyddsförsäkring
eller liknande rättsskydd som täcker den aktuella
angelägenheten får inte beviljas rättshjälp. Vidare
innebär lagen att den som inte har rättsskydd av detta
slag, men som borde ha haft det med hänsyn till sitt
försäkringsskydd i övrigt eller sina personliga och
ekonomiska förhållanden, får beviljas rättshjälp en-
dast om det finns särskilda skäl. Som en allmän förut-
sättning för att rättshjälp ska beviljas gäller att det,
med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse,
tvisteföremålets värde och omständigheterna i övrigt,
är rimligt att staten bidrar till kostnaderna.
De senast årens löneökningar har dock inneburit
att många rättssökande passerat den tidigare gränsen
för rätt till rättshjälp, vilket var en av orsakerna till att
gränsen även justerades förra året. Många rättssökan-
de har också passerat en gräns till ett högre av-
giftsintervall och får därmed en högre avgift än tidi-
gare.
Höjningen av inkomstgränserna för rätt till rätts-
hjälp har medfört att de olika avgiftsintervallen inte
längre är så väl avpassade i förhållande till gränserna.
För att skapa bättre överensstämmelse mellan inter-
vallen och inkomstgränserna bör enligt regeringens
mening en höjning av avgiftsgränserna ske.
Vidare är det viktigt att de personer som har de
sämsta ekonomiska förutsättningarna inte får höga
avgifter. För att åstadkomma lättnader för dessa per-
soner bör, såsom Domstolsverket föreslagit, interval-
lens omfång justeras så att fler personer kommer i de
lägre intervallen.
Regeringens förslag innebär dels att rättshjälpsav-
gifterna sänks genom att gränsvärdena höjs i samtliga
sex intervall, dels att den som har lämnat rådgivning
ska ha rätt till ersättning såväl vid nedsättning av
rådgivningsavgiften till hälften som vid befrielse från
sådan avgift.
En motion med anledning av propositionen har
väckts av Rolf Åbjörnsson m.fl. I motionen, Ju15,
anförs att regelsystemet för rättshjälp bör utformas så
att det i varje enskilt fall görs en bedömning av beho-
vet av rättshjälp. Rättshjälpen ska enligt motionen
utan begränsningar erbjudas den som har behov där-
av.
Personligen är jag mycket nyfiken på motionens
konsekvens vad gäller de nya kostnaderna för staten.
Även om jag, och tydligen även motionären Rolf
Åbjörnsson, tycker att regeringen på ett framgångs-
rikt sätt skapat extra ekonomiska resurser är det tvek-
samt om vi ska prioritera bidrag från statens likväl
begränsade resurser till en mindre krets som har för-
måga att stå för sina rättsliga kostnader själva.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkan-
den och har påpekat att rätten till rättshjälp alltsedan
rättshjälpslagens tillkomst har begränsats av att den
rättssökandes inkomst inte får överstiga ett visst be-
lopp. Denna inskränkning kom sig av att rättshjälpen
var avsedd att ge möjlighet till rättsligt bistånd för
den som annars inte skulle kunna ta till vara sina
rättsliga intressen. Staten skulle med andra ord inte
bidra till kostnader som den rättssökande själv hade
ekonomisk förmåga att svara för.
Utskottet gör den bedömningen, både tidigare och
nu, att hela syftet med 1996 års rättshjälpslagsreform
skulle äventyras om lagen skulle ändras enligt motio-
nen. Utskottet avstyrker därför motion Ju15.
Två motioner har väckts under allmänna motions-
tiden 1999. Motion Ju809 av Inger Strömbom föreslår
en utredning om rättegångskostnader i vårdnadstvis-
ter. Motion So329 av Barbro Feltzing handlar om
rättshjälp vid pisksnärtsskador.
Utskottet har med utgångspunkt i motion Ju809
svårt att se att nuvarande regler skulle skapa särskilda
svårigheter för personer som varit intagna på krimi-
nalvårdsanstalt att erhålla rättshjälp. Det borde snara-
re vara så att personer som verkställt längre fängelse-
straff - och som ofta kan antas ha låga inkomster -
har goda möjligheter att erhålla rättshjälp, varför
utskottet avstyrker motion Ju809.
Utskottet kan utifrån motion So329, mot bakgrund
av det kostnadsansvar som försäkringsbolagen nor-
malt åtar sig, inte finna annat än att gällande reglering
innebär att den som drabbats av pisksnärtsskada inte
av kostnadsskäl ska behöva avstå från att driva frågor
om ersättning för skadan. Något behov av att utöka
möjligheten att erhålla rättshjälp i fråga om tvister om
pisksnärtsskador finns inte enligt utskottets uppfatt-
ning, varför motion So329 i denna del avstyrks.
Som avslutning vill jag nämna att regeringen
nästa vecka startar en utredning som just ska utvärde-
ra rättshjälpslagen. Utredningen ska vara klar i okto-
ber 2001.
Fru talman! Jag vill sammanfattningsvis yrka bi-
fall till de fyra hemställanspunkterna, som innebär att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om änd-
ring i rättshjälpslagen samt att motionerna Ju15,
Ju809 och So329 avslås.