Fru talman! Ett stort antal frågor som vi i trafikutskottet har att ta ställning till har ett nära samband med EU och EU:s lagstiftning. Ofta verkar det som om vi inte kan göra så mycket innan beslutsprocessen inom EU har malt färdigt. Det drar ut på tiden, och vi blir allt otåligare eftersom vi vill komma till skott men hindras av EU. Det går dock inte att bara sitta och vänta på att besluten ska tas nere i Bryssel. Vi måste klart och tydligt framföra vad vi vill och i alla forum föra fram våra synpunkter.
Europeiska kommissionen har i EU:s vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010,
Vägval inför framtiden
, beskrivit de problem som råder inom de europeiska transportsystemen. Överskuggande frågor gäller tilltagande trängsel, trafiktillväxt bland annat till följd av unionens utvidgning samt behovet av att integrera transporterna i målet om en hållbar utveckling.
Politiken inom EU syftar till ökad handel och ökad tillväxt. Detta har dock även bidragit till att transporterna ökat drastiskt. Transporterna utgör i dag det största enskilda hotet mot möjligheten att minska utsläppen av växthusgaser. De förändringar som krävs är både att minska transporterna totalt och att fler transporter överförs till järnväg och sjöfart.
Om vi menar allvar med att transporterna ska ske i samklang med en långsiktigt hållbar utveckling behövs det stora satsningar på järnvägstrafiken inom EU. Det är alla överens om. Järnvägssektorn måste effektiviseras. Tekniken måste utvecklas och underlätta för transporter. Detta är nödvändigt för att det ska gå smidigt att köra tåg över nationsgränserna. Järnvägens potential utnyttjas nu inte fullt ut.
Vi ser också en fara för framtiden i att EU satsar mer på stora vägprojekt i de nya medlemsländerna än på järnvägen. För att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling är det helt nödvändigt att den huvudsakliga inriktningen på de investeringar som EU stöder är en ny, miljöanpassad infrastruktur och inte nya motorvägsbyggen. Sverige bör i EU driva att det blir bättre balans i de infrastrukturinvesteringar som nu sker - främst i de gamla östländerna - så att dessa främst sker i järnväg och sjöfart samt i system för omlastning så att man optimalt kan utnyttja de olika transportslagens fördelar. Här har man chansen att visa att man menar allvar med det man skriver i vitboken.
EU har inte kommit till rätta med det problem som de tunga vägtransporterna utgör för miljön. Hittills har ekonomisk tillväxt mer eller mindre automatiskt inneburit att vägtrafiken ökat lika mycket. Under de senaste decennierna har lastbilarna helt kommit att dominera varutransporterna i Europa medan järnvägen har förlorat stora godsvolymer. Kan EU-länderna lyckas vända den trenden är mycket vunnet för miljön i Europa.
I eurovinjettdirektivet tas dessa frågor upp, och de har diskuterats länge. Men vid transportministrarnas möte den 8-9 mars kunde man inte uppnå enighet, och därmed stoppade EU-kommissionen det förslag som skulle göra det möjligt för länderna att införa kilometerskatt på tung godstrafik på vägarna. Den reformen är oerhört viktig för våra möjligheter att minska miljöbelastningen och skapa rättvis konkurrens. Sverige måste fortsätta verka för att länderna ges rätt att ta ut kilometerskatt på alla vägar i enlighet med marginalkostnadsprincipen. Därför måste regeringen inför nästa möte och vid nästa möte arbeta för att förslaget går igenom. Det är en avgörande fråga för Europa om vi lyckas genomföra en transportpolitik med en hållbar utveckling som grund.
I trafikutskottet har vi ofta behandlat frågor om EU och trafiksäkerheten. I synen på alkohol och trafik finns det en del skillnader mellan länderna i Europa - det har vi konstaterat. I Sverige har vi en positiv syn på alkolås. Undersökningar som gjorts visar att svenskar i allmänhet gärna ser ett införande av obligatoriskt alkolås. SIKA har nyligen i en rapport visat att alkolås är samhällsekonomiskt lönsamt. Men om vi inför det själva i Sverige finns det risk för att en sådan lagstiftning skulle komma att tolkas som ett handelshinder av EU. Införandet av nya krav på fordon, som alkolås, kräver alltså ny EU-lagstiftning innan de kan bli obligatoriska. Om regering och riksdag vill nå trafiksäkerhetsmålet på ett effektivt sätt finns det enligt SIKA-rapporten anledning att skynda på i EU-arbetet för alkolås. Vi tycker att Sverige borde vara mer aktivt i att driva frågan om alkolås både här i Sverige och i Europa. Sverige är föregångare på trafiksäkerhet och alkohol, och det bör märkas även ute i Europa.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4. Vi står naturligtvis bakom vår andra reservation också, men jag yrkar bifall bara till denna.