Herr talman! I vilken del ska vi ta upp den här debatten?
Jag tänker väl att det har funnits ett vägval genom de här tuffa åren. Jag håller med finansministern om att hela världen har gått igenom en enorm kostnadskris, men det är ju det den här debattens kärna handlar om: Vem har man i det läget inflationssäkrat? Vad har man gjort för att skydda hushållen, familjerna, de allra svagaste eller välfärden från att drabbas stenhårt av kostnadskrisen?
Jag vet att finansministern i andra anföranden exempelvis har angripit Region Stockholm. Låt oss därför titta på Region Stockholm. Med Moderaternas politik minskade Region Stockholms statsbidrag med 3,6 miljarder kronor över två år. Man valde då att höja skatten för att kunna värna välfärden. Moderaterna går till val på att lägga ett straff på regioner och kommuner som höjer skatten. Det är det första problemet. Man går också till val på att inte behålla dessa skatteintäkter utan sänka skatten.
Frågan blir därför: På vilket sätt ska välfärden finansieras? Det har anställts 2 500 sjuksköterskor i Region Stockholm, vilket har förstärkt vården och kortat vårdköerna. Väntan på operation har minskat med tre veckor, och tiden i akutmottagningarnas väntrum har minskat till att vara bland landets kortaste. Vilka kollegor ska få en kollega mindre? Vilka sjukhus ska få mindre resurser? Vilka operationer ska ställas in? Vilka vårdplatser ska läggas ned? Det är bland annat detta det handlar om.
I den andra änden: Är det inte dags att låta barnfamiljerna stå i centrum? Är det rimligt att ha en situation där så många av landets barnfamiljer inte kan sätta näringsriktig mat på bordet för att en person som tjänar 125 000 kronor ska få några tusenlappar till att stoppa in på sitt sparkonto? För oss är det viktiga att de pengarna omsätts i mat, kläder och en rimlig uppväxt för landets barn.