Fru ålderspresident! Rättvisa handlar om det rätta handlandet i relation till våra medmänniskor. Rättvisa är ett grundvärde, som i en samhällsgemenskap förutsätter en balans mellan alla människors intressen, rättigheter och skyldigheter.
Denna rättvisebalans rubbas när någon begår ett brott och handlar orätt. Det är då det offentligas uppgift att skipa rättvisa och att återställa balansen så långt det är möjligt.
Det är en väsentlig skillnad mellan att vara ett brottsoffer och att vara drabbad av exempelvis en olyckshändelse eller naturkatastrof. Brottsoffret är berättigat till upprättelse. Detta erhålls bland annat genom att gärningsmannen tar sitt straff och sonar sitt brott. Samhället ska återställa en rättvisa när en orättvisa har blivit begången.
Hela rättsväsendet ska genomsyras av ett tydligt brottsofferperspektiv där brottsdrabbade får ökad uppmärksamhet. Detta innebär ett respektfullt och korrekt bemötande från de aktörer som kommer i kontakt med brottsoffret samt upprättelse genom att rättsväsendet gör sitt yttersta för att klargöra skuldfrågan, utdöma rättvisa straff och se till att skadestånd betalas ut.
Bemötandet av brottsoffer är dock fortfarande i flera avseenden än i dag bristfälligt. Den drabbade möter ifrågasättande, upplever sig fastna i byråkrati och får inte alltid rätt stöd. Den som har tilldömts ett skadestånd i domstol kan inte räkna med att få beloppet utbetalt. Kristdemokraterna välkomnar därför regeringens förslag men anser att ytterligare åtgärder behövs.
Fru ålderspresident! För att värna brottsoffret krävs en förändrad ordning för hur utdömda skadestånd betalas ut. Den nuvarande ordningen innebär att brottsoffret själv måste kräva in det utdömda skadeståndsbeloppet av gärningsmannen. Brottsoffret får hjälp av kronofogden, men det kan också sluta med att brottsoffret själv behöver vända sig till sitt försäkringsbolag eller ansöka om brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten. Det är ett förfarande som är krävande och tar lång tid, speciellt när gärningsmannen inte samarbetar.
Vi kristdemokrater anser att det inte är rimligt att brottsoffret själv ska tvingas ägna både tid och kraft åt att kräva in sitt skadestånd. Det är en process som är förenad med obehag för brottsoffret, som återigen måste förklara sig och vädja till den person som åsamkat skada från första början. Dessutom är det en process som inte ens garanterar att brottsoffret faktiskt får den ersättning som utdömts. Om vi vill göra verklighet av propositionens syfte att stärka brottsoffers rätt till skadestånd och möjligheten att få ut sådan ersättning måste denna börda i stället läggas på staten.
Kristdemokraterna föreslår därför att skadeståndsreglerna ska ändras så att staten betalar ut skadestånd direkt till brottsoffret efter en lagakraftvunnen dom. Det blir sedan staten som i sin tur får kräva in pengarna i stället för att denna börda läggs på brottsoffret. På så sätt kan vi värna brottsoffret och förkorta vägen fram till skadeståndsutbetalningen.
Genom de lagförslag som civilutskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom utvidgas brottsoffers rätt till skadestånd och möjligheten att få ersättning. Detta är positivt. Men för att stärka brottsoffers ställning krävs det att samtliga led i ersättningssystemet fungerar. Även det sista ledet i detta system, utbetalningen av ersättningen, måste fungera på ett effektivt sätt.
Vi konstaterar att den nuvarande ordningen för utbetalning av skadestånd innebär att ett brottsoffer kan behöva göra flera ansökningar hos olika instanser för att få ut den ersättning som han eller hon har rätt till enligt domstolens avgörande. Det är inte rimligt att brottsoffer måste lägga ned tid och kraft på att göra sin självklara rätt gällande.
Som redovisats tidigare riktade riksdagen våren 2021, på justitieutskottets förslag, ett tillkännagivande till regeringen om effektivare hantering av ersättning till brottsoffer. Men har något hänt sedan dess? Svaret är nej.
Tillkännagivandet innebar att regeringen borde ha inlett en utredning av en ordning där staten går in och förskotterar det ersättningsbelopp som fastställs av domstolen i samband med att domen vinner laga kraft. Justitieutskottet, som yttrat sig även i detta ärende, anser att regeringen snarast bör tillsätta en utredning. Det är också detta som en majoritet - utom, som nämnts, Socialdemokraterna - ställer sig bakom även i civilutskottet. Regeringens svar är att man tittar på frågan och att den kommer att hanteras i lämplig tid. Det är verkligen hög tid att hantera frågan nu. I tillkännagivandet understryks att det är dags att säkerställa att brottsoffer får sina rättmätiga ersättningar. Därför tillstyrker jag det förslag till tillkännagivande som finns i betänkandet.
Fru ålderspresident! Alla skadestånd som tillkommer gäldenärer ska kunna utmätas. I flera uppmärksammade fall har gärningsmän som begått grova brott själva fått skadestånd som inte har kunnat utmätas. Regeringens proposition åtgärdar detta till viss del men inte i tillräcklig omfattning. Vi menar att den som begått ett brott måste prioritera att betala sin skuld till samhället, både genom påföljder och genom skadestånd. Att en gärningsman själv blir utsatt för falskt åtal eller ärekränkning är ingen tröst för vare sig brottsoffer eller efterlevande. De har en kompromisslös rätt till skadestånd. Kristdemokraterna föreslår därför att alla skadestånd ska kunna utmätas till förmån för brottsoffer och deras efterlevande.
Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till reservation 5.
Fru ålderspresident! Det är också viktigt att stärka kränkningsersättningen för yrkesgrupper med särskild beredskap, vilket också ingår i betänkandet.
Detta ärende visar vikten av att lyfta fram brottsoffret vad gäller både bemötande, skydd och upprättelse i vårt land. Dagens tillkännagivande visar att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som vill gå längre än propositionen gör i dag. Det är dags att regeringen lyssnar till detta budskap genom praktisk handling och inte bara väntar tills lämpligt tillfälle ges.
Därmed vill jag avsluta med att säga att vi stöder det förslag till tillkännagivande som gjorts i utskottshanteringen och Kristdemokraternas motioner och reservationer i detta betänkande. Men jag väljer som sagt att endast yrka bifall till reservation 5.