Fru talman! Jag kan inte annat än att förundras över regeringens politik ibland. Jag satt i civilutskottet - utskottet som jobbar med bostadspolitik - förra mandatperioden och var med på mötet när Moderaterna heligt och kärt lovade att de skulle låta de 8 miljarder som bemyndigats för investeringsstödet och som var utlovade ligga kvar. Nu vet vi att 8 miljarder för att bygga bostäder i Sverige har försvunnit. De finns inte längre. Och vi ser konsekvenserna. Bostadsbyggandet har sjunkit med 57 procent. Det får såklart resultat i form av siffror som vi skickar till Europaparlamentet och till OECD om att bnp sjunker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men bakom dessa siffror ser vi en skriande brist på bostäder, i ett läge när den socialdemokratiskt ledda regeringen hade lyckats få upp byggandet över de prognostiserade behoven. Löftet från Moderaterna om 8 miljarder försvann.
Kollegorna till civilministern i Kristdemokraterna skulle öka småhusbyggandet. Det var lösningen på allt. Men några åtgärder för att bygga fler småhus har vi inte sett. Det byggs inte fler småhus. Detta bostadsbyggande har också havererat. På punkt efter punkt havererar regeringens bostadspolitik.
Då blir den enkla frågan här: Hur menar civilministern, vars partikollega dessutom har ansvar för bostadsbyggandet, att färre bostäder löser det problem som vi pratar om här med social dumpning? Hur blir det lättare för människor att hitta boenden i kommuner med stort bostadsbehov när regeringen drar undan 8 miljarder i produktionsstöd till bostäder där dessa människor skulle kunna bo? Jag upprepar frågan bara för att det inte ska råda några tvivel: Hur bidrar ett minskat bostadsbyggande till att lösa frågan om social dumpning?
(Applåder)