Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 6 och 8.
Ska vi få fram det antal hem som behövs i Sverige i dag krävs politik. Marknaden klarar inte av att bygga tillräckligt mycket för ett pris eller en hyra som vanliga löntagare kan betala. Bra och rymliga hem med överkomliga hyror kräver politik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt
Det är just kommunen och de förtroendevalda i kommunen som har bostadsförsörjningsansvar i Sverige. Det är ett uppdrag som man kan sköta olika bra beroende på vilka verktyg man har. Min åsikt är att vi behöver ge våra folkvalda i kommunerna alla de verktyg som finns för att de ska kunna uppfylla just det uppdraget: att bygga tillräckligt många hem åt alla. Politiken är också nödvändig om vi ska kunna bryta segregationen i våra städer. Segregationen kan bara byggas bort med politiskt medvetna beslut om att blanda upp villamattorna med hyresrätter och om att gå före i vissa bostadsområden och göra investeringar i infrastruktur, förskolor och upprustningar. Genom allmänna kommunala bostadsköer, många fler hyresrätter och en kommun och en allmännytta som går före kan vi bygga integrerade städer som inte slits upp i fattiga och rika.
Kommunal markberedskap och en aktiv markpolitik är grundläggande för att kommunerna ska kunna ta sitt bostadsförsörjningsansvar. De kommuner som lyckas bäst med sin planering för bostadsändamål kopplar tydligt samman översiktsplanering med riktlinjer för bostadsförsörjning, infrastrukturplanering och en aktiv markpolitik. Statens uppgift behöver vara att underlätta detta på olika sätt med regelverk och finansiering.
För att lyckas med en av den svenska modellens absolut viktigaste hörnpelare, rätten till en bostad, behöver demokratin och politiken ha ett tydligt handlingsutrymme. Det underlättas till exempel av ett offentligt markägande. Kommunalt markägande gör att vi kan påverka markanvändningen och bebyggelsen på ett lättare sätt, och kommuninvånarna kan tillgodogöra sig den markvärdestegring som sker i samband med samhällsbyggande. Det ger resurser som till exempel kan användas för att finansiera infrastruktur eller genomföra samhällsekonomiskt önskvärda åtgärder som saknar marknadsmässiga förutsättningar.
Det kan också skapa förutsättningar för en mångfald i stadsbyggandet genom att många byggherrar får tillgång till byggbar mark. Kommunalt markägande kan därför vara ett medel för att skapa konkurrens och möjliggöra för mindre och medelstora företag att bygga bostäder.
År 2010 skedde två förändringar av lagstiftningen som delvis förändrade förutsättningarna för kommunernas markförvärv. Förköpslagen, som gav kommunen laglig rätt att vid fastighetsaffärer genom förköp förvärva fastigheter, upphävdes. Vidare ändrades ersättningsreglerna i expropriationslagen, vilket gjorde det dyrare för kommunerna att införskaffa mark. Ersättningsreglerna har särskilt stor betydelse när kommunen ska förhandla om priset med olika markägare.
De nya ersättningsreglerna innebär att det ska göras ett påslag på ersättningen som motsvarar 25 procent av marknadsvärdet. Redan i den borgerliga regeringens proposition - det var den borgerliga regeringen som införde detta - betonades det att ändringen av ersättningsreglerna skulle minska incitamentet för långsiktig kommunal markpolitik. I exempelvis rollen som markförmedlare berörs kommunerna av det 25-procentiga påslaget. När kommunen säljer marken vidare - detta gäller även om kommunen har förvärvat marken för 120 procent av markvärdet - blir det kommuninvånarna som får betala den här mellanskillnaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt
Det gör att kommunerna, som vi borde göra allt för att riva hinder för, blir betydligt mindre benägna att genom aktiv markpolitik öka bostadsbyggandet. Det kostar kommuninvånarna, dig och mig, betydligt mer i dag att få fram mark i syfte att planera för och genomföra bostäder. Det är enligt mig inte rimligt i dagens läge, när vi behöver bygga fler bostäder, att alltid sträva efter att överkompensera fastighetsägare.
Planprocessutredningen frågade mark- och exploateringscheferna i de 35 största kommunerna om dessa lagändringar. Över hälften av dem menade att lagändringarna har påverkat kommunens markförvärvspolitik. De konstaterade att expropriationslagens påslag på 25 procent har lett till en fördyring och påverkat kommunens markförvärvsaktivitet.
De menade vidare att upphävandet av förköpslagen varit ett minst lika stort problem. Det minskade möjligheten att införskaffa attraktiv byggbar mark. Förköpslagen var också ett verktyg som förhindrade spekulation, gav kommunerna en bra inblick i vem som planerade att köpa mark och gav kommunerna möjlighet till en långsiktig samhälls- och bostadsplanering.
Kommunerna behöver också få större befogenheter att sätta press på byggherrar som ligger på mark utan att bygga. Bortförklaringen att marknadsförutsättningar saknas håller inte. Antingen bör man i dag, när behovet är så stort, bygga på byggklar mark för den befolkning som finns här och nu eller så får man ge ifrån sig marken så att någon annan får bygga.
Den prisstegring vi har sett på bostadsmarknaden gör att allt färre människor kan få en bostad. Det är helt enkelt något som alla politiker borde reagera på. Det ska inte krävas så mycket pengar bara för att man ska ha någonstans att bo. Därför hänger det inte heller ihop att byggbolag kan ligga i åratal på byggbar mark bara för att upprätthålla höga bostadspriser.
Samtidigt behöver allmännyttan bli en mycket starkare och mer ledande kraft på bostadsmarknaden. Det är gemensamt ägda bolag som kan sätta press nedåt på hyrorna och gå i bräschen för innovativa modeller som förbättrar bostadsstandarden. Även där krävs det att kommunen finns med, med en markpolitik som kan underlätta och understödja allmännyttans roll.
Vänsterpartiet menar också att kommunerna bör få ett extra stöd för att ta fram mark för just hyresrättsbyggande. Hyresrätten är den mest lättillgängliga upplåtelseformen vi har - den kräver inte att du har stoppat undan pengar under halva ungdomstiden eller att du har föräldrar med en tjock plånbok. Därför vill vi som komplement till den stora bostadspolitiska satsning som Vänsterpartiet gör tillsammans med regeringen stimulera markupplåtelse just till hyresrättsbyggande.
Vi tycker, i likhet med Planprocessutredningen, att det bör utredas vidare om vi bör införa ett statligt markförvärvsstöd till kommunerna. På så sätt kan vi tydligt belöna de kommuner som anstränger sig och har en aktiv markpolitik. Ett markförvärvsstöd som ställer krav på bostadsbyggande kan bli ett sätt att från riksnivå tydligt belöna byggande och ambitiösa kommuner.
Sammantaget skulle Vänsterpartiets förslag leda till ett kraftigt ökat byggande. I dessa tider när så många går bostadslösa har regeringen inte råd att säga nej till goda idéer.