Herr talman! Den ändrade sammansättningen av viltförvaltningsdelegationerna var en eftergift till Miljöpartiet som en del i en större uppgörelse där också rovdjurspolitiken ingick. Detta har Isak From själv deklarerat. Var det inte en väldigt stor eftergift att ge miljö- och naturvårdsintresset dubbelt så stort inflytande som jägarintresset?
Man har upplevt en underrepresentation, och därför vill man ha en bättre balans. I viltförvaltningsdelegationerna sitter landshövdingen. Från april 2017 kommer det att se ut så här: landshövdingen, fem ledamöter som är politiska företrädare och valda på fyra år, en ledamot med kunskap om trafiksäkerhet och illegal jakt, en som representerar jakt- och viltintresset, en som representerar friluftsintresset, en som representerar ägare och brukare av jordbruksmark, en som representerar lokalt näringsliv och turism, en som representerar natur- och ekoturismföretagen, en som representerar skogsnäringen och två ledamöter som representerar naturvårdsintresset. Det kallar man för balans.
Om det visar sig att de fem valda politikerna i delegationerna bidrar till en övervikt åt något håll, är det inte just därför de är valda av folket för att tycka saker? Det är illa att man försöker korrigera de folkvaldas röst och förminska den genom att tillsätta en extraröst genom en förordningsförändring. Vad tycker Isak From själv om detta? Är det inte illa att gå till väga så mitt under en mandatperiod?