Fru talman! För att börja med 140-paragrafen och området i Kurdistan var detta inte ett skäl till erkännande, utan det handlade snarare om att man faktiskt uppfyllde regeringens krav för ett erkännande. Var exakt gränserna sedan ska gå är en fråga för parterna. Men det genomfördes en folkomröstning i KRG-regionen i Irak, och vi menar att vi skulle ha respekterat den, inte minst med tanke på att det var en tydlig majoritet för att de skulle vara självständiga. De har en fungerande statsbildning, de har egna säkerhetsstyrkor, de har fungerande institutioner och de är ett folk som vill vara självständigt. Jag ser inte hur man kan vara emot ett sådant förfarande. Men jag är väl medveten om att Socialdemokraterna inte tyckte att de skulle få den självständigheten.
När det gäller Palestina och Irak är det två helt olika saker. Palestina uppfyller ju inte alls regeringens egna krav för att vara en självständig stat. Dessutom har vi sett motsättningar där som på intet sätt gör Palestina till ett föredömligt exempel för andra stater som vill vara självständiga, medan man i Irak har försökt bygga upp samhället på ett fredligt och positivt sätt. Det är alltså en stor skillnad.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mellanöstern och Nordafrika
För att återgå till frågan om bistånd till Palestina vet vi i dag att det inte har gått bättre där, tvärtom. Korruptionen är enorm, antisemitismen är utbredd och de fortsätter att sprida antisemitism. Det är en sak om man vill stötta enskilda aktörer i ett område, vilket man gärna får göra, men nu finansierar man indirekt den palestinska myndigheten, deras hatpropaganda och terroristlöner.