Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 4, om beredskapslager med mera.
I dag har vi en debatt om livsmedelspolitik. Glädjande nog ser jag att frågan om krisberedskap och försörjningssäkerhet dyker upp i handlingar och i förslag. Nu är det inte längre bara i Sverigedemokraternas yrkanden som man kan se detta, utan man kan se det brett i både förslag och diskussioner inom livsmedelspolitiken. Jag tänker därför fokusera på denna fråga i mitt anförande.
Vi anser att Sverige måste förbereda sig för tider av kris, oro, avspärrningar och kanske, i värsta fall, krig. I dessa förberedelser måste det finnas livsmedelslager; det måste finnas uppbyggda lager för livsmedel som skapar den frihetsgrad vi behöver när vi är avskurna från omvärlden.
Vi behöver också lager för att få jordbruket att fungera i kristid och krigstid. Det gäller insatsmedel, som bekämpningsmedel, drivmedel, gödselmedel, utsäde och veterinärmedicinska produkter. Det kan också gälla reservdelar och olika stöd till produktionen. Allting måste finnas på plats och kunna fungera i kristid.
Det måste också finnas tydliga ansvar utdelade. Vi vill ge ett tydligt ansvar till Jordbruksverket att bygga upp och hålla lager som ska se till att jordbruket fungerar i kristid. Vi vill också ge Livsmedelsverket uppdraget - en framåtorder - att hålla i uppbyggnaden av livsmedelslager och att förvalta dessa.
Vi tycker att det är naturligt att ställa högre krav på marknadens aktörer för landets säkerhet. Den kanske enskilt största säkerhetsförsäkringen är dock att öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Den är sorgligt låg, vilket beror på att vårt jordbruk inte är konkurrenskraftigt - det är inte lönsamt. Men det skulle kunna vara det, för det är politiska skäl som ligger bakom att det inte är lönsamt.
Man måste i detta sammanhang ha mod att ta obekväma beslut. De kan se olika ut. Vi kanske måste öka vår klimatbelastning när vi ökar produktionen om klimatbelastningen globalt går ned. Det är ju ändå en god affär för klimatet. Värre är det om vi importerar mat som är betydligt mer klimatbelastande än maten i den svenska produktionen. Det är resultatet som räknas.
Regeringen får i dag kritik i facktidningen Land Lantbruk för sin hantering av livsmedelsstrategin. Det är särskilt allvarligt eftersom regeringen ständigt hänvisar till livsmedelsstrategin när vi pratar om lönsamhet i jordbruket. Trots att detta är juvelen i kronan för regeringen anser branschen inte att man hanterar det ordentligt - man gör inte tillräckligt.
Jag växte upp på 70-talet och gjorde värnplikten på 80-talet. En del kanske tycker att det är länge sedan, men jag tycker inte att det är så länge sedan. På den tiden hade vi allt detta. Vi hade livsmedelslager och förutsättningar för jordbruket att producera i kris- och krigstid. Vi hade ett försvar där vi tränades att möta fienden, att hejda fienden och att slå fienden. Det var på riktigt.
Sedan kom tre decennier - 90-talet, 00-talet och 10-talet - som var lättsinnets decennier. Man inbillade sig att det inte skulle bli någon kris eller något krig i framtiden. Detta hörde vi före första världskriget och före andra världskriget. Det är så lätt att bedra sig själv och att lura sig själv att det inte kommer att bli dåliga tider, men historien visar gång på gång att det är i lugna tider - fredstider eller goda tider - som man ska förbereda sig för de dåliga tiderna och kristiderna.
Så sent som på Ekonyheterna i morse var det tydligt att det fanns tydliga signaler före pandemin - 2016, 2018 och 2019 - om att pandemiberedskapen var dålig. Regeringen fick dessa signaler, men ändå var man oförberedd när pandemin kom.
Nu finns ett yrvaket intresse för säkerhetsfrågor, beredskap, krisberedskap och försörjningsfrågor. Jag vill säga till alla mina kollegor i alla partier och till alla medborgare: Släpp inte detta, för detta är på riktigt!