STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag tyckte att det lämnade en del att önska.
I samband med nära nog alla möten jag haft med företrädare för civilsamhällets aktörer inom biståndet och med företrädare för Sida har frågan om hur utvecklingsbiståndet och det humanitära katastrofbiståndet bättre kan samverka kommit upp. Alla verkar vara överens om att de stuprör som finns mellan det humanitära katastrofbiståndet och det långsiktiga utvecklingsbiståndet hindrar svenskt bistånd från att vara mer effektivt.
Fru talman! Jag är ganska säker på att statsrådet också stöter på den här diskussionen i många av sina möten. Jag hoppas och vill givetvis tro att statsrådet har som ambition att göra biståndet mer effektivt.
Under alltför lång tid har den allmänna debatten fokuserat på hur mycket pengar Sverige lägger på bistånd och i alldeles för liten utsträckning handlat om vilket resultat biståndet leder till eller vad som ska uppnås genom biståndet. Vad gäller samverkan mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd handlar det i grunden om att sätta resultat i fokus och i förlängningen se till att våra resurser används optimalt. Det är inte alltid kortsiktigt katastrofbistånd eller långsiktigt utvecklingsbistånd som behövs utan båda eller kanske någonting däremellan. Den globala flyktingkrisen är ett exempel på en situation där de båda biståndsformerna i större utsträckning behöver samverka.
Humanitärt bistånd, eller katastrofbistånd som det också kallas, är biståndets kärna. Det är rent vatten, mat och förnödenheter till människor i katastrof. Utvecklingsbistånd å andra sidan är mer långsiktigt bistånd. Det kan handla om att hjälpa länder att bygga upp fungerande institutioner, utbildningssystem eller sjukvårdssystem. Utvecklingsbiståndet är den typ av bistånd som ska vara hjälp till självhjälp; humanitärt bistånd är det bistånd som syftar till att hindra död och lindra nöd i katastrof.
Det humanitära biståndet är - trots att det är det jag tror att de flesta människor tänker på när de tänker "bistånd" - en mycket liten del av allt bistånd. Den stora merparten av allt bistånd är långsiktigt utvecklingsbistånd.
I ljuset av att de humanitära behoven ökar och är ständigt underfinansierade finns anledning att ytterligare stärka Sveriges humanitära bistånd men givetvis också att kraftsamla för reformer som ökar effektiviteten. Jag betvivlar inte statsrådets genuina engagemang i frågan, fru talman, men tyvärr tycker jag som sagt att hans svar lämnar en del att önska. I stället för att nämna konkreta exempel på hur biståndet kan bli mer effektivt framför statsrådet ganska svepande svar som att "regeringen arbetar för att stärka kopplingen" och att "integrerade arbetssätt behövs".
Vad gäller samverkan mellan de här biståndsformerna handlar det som sagt i grunden om att sätta resultat i fokus. Att det finns ett behov av att samverka bättre är i princip alla överens om, och regeringen säger ju att detta är en prioriterad fråga. Så mot den bakgrunden önskar jag fråga statsrådet vilka konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att ge Sida bättre förutsättningar till samverkan mellan det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet.