Herr talman! Vi är samlade i salen i dag för att debattera MJU:s betänkande nr 7 om en giftfri vardag. Som vanligt, höll jag på att säga, är det ett ämne som engagerar utskottet. Det råder en stor samsyn - dock inte i riktigt alla frågor. Det känns bra att det finns ett engagemang i dessa otroligt viktiga frågor.
Jag tänkte börja med att upprätthålla mig lite grann vid namnet Giftfri vardag . Namnet antyder att vi lever i en giftig vardag. Det är skrämmande. Visst har det alltid funnits giftiga ämnen i vår natur och runt omkring oss. Det är idegranar, neptunsnäckor, näbbmöss och liljekonvaljer. Men på något vis känns det inte som att vi lever i en giftig vardag när vi är ute i naturen. Med lite kunskap och sunt förnuft har man ofta klarat sig rätt bra utan att bli förgiftad. Vi tvättar händerna efter att vi har plockat liljekonvalj, vi äter inte näbbmöss och vi låter bli att tugga på idegransbär.
Tyvärr är det inte lika lätt att undvika kläder, leksaker, golv och matlådor. Men här finns i många fall gifter och saker som gör oss dåliga och sjuka. Det är ämnen som oftast är konstruerade av människan. Det finns förstås också naturliga ämnen som vi använder på andra ställen. På fel ställen eller vid fel tillfälle i livet kan dessa ämnen bli såväl allergena som cancerogena och hormonstörande. Någonting som jag utsätter mig för i dag kanske inte påverkar mig alls, men om jag hade varit tre år gammal hade det kanske påverkat mig. Men jag hade inte vetat om det eller märkt resultatet förrän i den ålder jag är nu.
Det här är ett lurigt och svårt ämne. Vi vet inte heller alltid hur olika ämnen interagerar med varandra. Ledamot Jens Holm tog tidigare upp cocktaileffekterna, det vill säga att ett-plus-ett inte alltid blir två, utan ett-ämne-plus-ett-ämne kanske blir tio i styrka eftersom de reagerar med eller påverkar varandra. Detta är svårt att komma åt och svårt att mäta.
Många av dessa ämnen vi använder har inte tagits fram för att vara dåliga och giftiga för oss utan faktiskt för att underlätta. Växtskyddsmedel togs fram för att underlätta livet för bonden. Medel som gjorde att vi kunde ha en mjuk plastfilm innanför en kartong, som gjorde att livsmedel höll längre, gjorde att vi fick en bättre livsmedelsförsörjning. Att släcka bränder bra och effektivt är förstås något som har gynnat oss alla. Men sedan ligger dessa ämnen kvar i form av högfluorerande ämnen, och de är långlivade och persistenta. De ligger kvar i naturen, ackumuleras och fortsätter att göra skada. Det tänkte vi inte på då, men det kan vi göra nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Giftfri vardag
Så här kan vi hålla på. Vi fortsätter att utveckla ämnen för att underlätta för oss. Det är byggmaterial, plaster, golv, leksaker, kläder och målarfärger.
Kvittopapper! Vem tänker sig, när man åker och köper take away-sushi, att kvittot man får innehåller bisfenoler? Det gör det inte längre, men för fem år sedan gjorde det det.
Det här är inte bra. Det har tyvärr gjort att vi lever i en giftig vardag och att miljömålet som vi har om en giftfri vardag kommer att bli svårt att uppnå i tid.
Regeringen tar dock det här på allvar. Det märks inte minst i skrivelsen Giftfri vardag som ligger till grund för betänkandet tillsammans med motioner från allmänna motionstiden. På 78 sidor, sida upp och sida ned, tar den upp hur regeringen arbetar med frågan, ämne för ämne och område för område.
Men det är ett svårt ämne, och mycket påverkas av EU-lagstiftning och internationell lagstiftning. Även om vi ibland kan påverka på nationell nivå är det inte förrän vi har det på EU-nivå eller internationell nivå som det blir någon effekt av det hela.
Det går ganska trögt. Både den förra och den nuvarande regeringen stämde EU-kommissionen för att man tyckte att arbetet går så trögt - och har fått rätt. Vi har ett samarbete, Reach up, med miljöministern och andra miljöministrar i EU som vill driva på arbetet för att det ska gå fortare. Men det är inte alltid det går.
Tidigare här hörde vi talas om FN:s nya hållbarhetsmål, Agenda 2030. Inom detta kommer det att tas upp ganska mycket om kemikalier, och förhoppningsvis kan det arbetet vara en väckarklocka för många av de länder där det går lite trögt.
Vi kommer inte alltid dit vi vill även om viljan finns, men det finns andra sätt att jobba på. Vi kan förbjuda det vi kan på nationell basis. Vi kan påverka det vi kan i de kanaler där vi kan. Vi kan gå före och göra det vi kan. Vi kan också använda konsumentmakt, för det är ofta det som funkar bra, och förändra beteendemönster.
På det viset kan också regeringen och politiken underlätta för människor att göra rätt. Till exempel har man tagit fram en strategi för hållbar konsumtion där man visar vad kommuner, näringsliv och det civila samhället kan göra för att underlätta för konsumenter att agera hållbart. Där är det här med kemikalier en viktig del.
Kemikalieinspektionen har ett nytt uppdrag att arbeta med handlingsplanen för en giftfri vardag. Det finns särskilda insatser för detta. Man kommer att utveckla tjänsten Fråga Kemikalieinspektionen. Det finns också nya grepp, till exempel Kemikaliepodden om man vill lyssna på vad som händer.
I konsumentstrategin för hållbar konsumtion finns det många delar som gör det lätt att göra rätt eller lättare att göra rätt. Det är en del där regeringen kan påverka. Det tror jag är viktigt.
Jag måste kommentera det här med mikroplaster som har tagits upp av flera talare. Mikroplaster är dåliga för miljön. Som man har konstaterat finns det plaster som är små eller mikroskopiska från början, till exempel i skönhetsprodukter. Det kan vara peelingkräm eller tandkräm med plast. Men det finns också mikroplast som kommer från att större bitar bryts ned och blir mindre. Det kan vara tågvirke från en båt eller en plastpåse som hamnar på fel ställe. Det kommer också från när vi tvättar våra kläder och från bildäck.
Regeringen har tillsatt en utredning som nu är ute på remiss och aviserat att det förmodligen, om inget oväntat händer, kommer att bli ett förbud mot att tillsätta mikroplaster i hudvårdsprodukter som sköljs av. Det är lätt att genomföra. Det finns ersättningsmedel, och branschen är helt med på det hela. Men det är den minsta källan av dem alla till mikroplaster.
Därför har man - för snart ett och ett halvt år sedan, tror jag - gett ett nytt uppdrag: att identifiera de viktigaste källorna, eller större källor och andra källor, till mikroplasterna. Naturvårdsverket fick det här uppdraget och ska också titta på hur man ska reducera och ta vara på detta och vilka författningsändringar som behöver göras för att minska utsläppen. Här kommer vi förhoppningsvis åt de andra delarna som har efterfrågats. Uppdraget kommer att slutredovisas i juni i år. Där har vi en sådan sak.
Giftfri vardag
Vi jobbar också mycket med avfallsfrågan. Det viktigaste är ju att plasten inte kommer ut.
Jag hade tänkt säga mycket mer, men jag ska bara göra en liten passning till moderaten som stod här i början av debatten och slog sig för bröstet om en av Sveriges första miljölagar.
Jag vill säga att den första miljölagen kom på västkusten redan på 1700-talet och handlade om grumsedammar. Man fångade sill för att göra lampolja. Trankokeriet hällde ut det som blev kvar i havet, och det luktade väldigt illa. Det kom ett dekret att alla som hade trankokeri var tvungna att göra en grumsedamm, där man hällde ut det här för att fånga upp partiklarna så att de inte skulle komma ut i naturen. Man använde grumset som gödning.
Det är aktuellt även i dag, men precis som då har vi fortfarande stora saker att ta reda på. Jag tycker att regeringen med skrivelsen Giftfri vardag visar att den tar detta på allvar.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 1 mars.)