Fru talman! Det kan ibland innebära en viss behållning att vara i slutet av en lång talarlista. Man hinner höra en del väsentliga inslag - och en del mindre väsentliga inslag också, för den delen.
Låt mig först, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag. Det inkluderar tillkännagivandet angående Bromma flygplats. Om det är det tredje eller fjärde i ordningen har jag tappat räkningen på. Men uppenbarligen behövs det ytterligare ett.
Det har regnat besked om flygstrategier den senaste tiden. EU ska nu förhandla globalt. Bland de viktiga punkter som jag finner angelägna är rättvisa regler i konkurrensförhållanden. Det är en riktig soppa, om man tittar hur det ser ut. Men det handlar inte minst om ett gemensamt europeiskt luftrum för effektivisering och användande av luftrummet.
Vi hoppas att EU klarar av den jättelika uppgift som man har tänkt sätta igång med och att vi får ett bättre utfall än med vissa andra tekniska produkter som man har tillverkat de senaste tio åren, som ERTMS och Galileo, för att nämna några. Den som lever får se.
Nästa flygstrategi är en som regeringen har aviserat. Det ska bli spännande att se vad man kommer fram till i den.
Vi i Sverigedemokraterna har inte bara suttit och tittat på, utan vi har jobbat länge för att få en flygstrategi för Sverige. Jag tänker då på en strategi för inrikesflyget.
Som jag märker strävar de flesta i partierna - utom de direkt flygfientliga - mot ett bättre förhållande än vi har i dag. I dagens betänkande finns till exempel flera motioner där motionärerna värnar om sina lokala flygplatser och oroar sig över dem - och de har skäl att göra det. Men det glädjande med de motionerna och den debatt som jag har hört hittills är att jag finner att problemen inte lär ligga i det svenska parlamentet - för i stort tror jag att de bärande partierna är ganska överens om att få en bättre sakernas tillstånd - utan skurken i dramat heter EU.
Jag lyssnade med glädje till vad Rikard Larsson sa, inte om Bromma, för där borde han oroa sig en hel del, utan om hans oro för de regionala flygplatserna, som jag känner och förstår. Däremot begriper jag inte hans inställning att vi bör ha en debatt senare. Det kommer nog att bli både förr och senare, och vi tar gärna initiativet till det här i dag.
Edward Riedl uttrycker på ett korrekt sätt tillkännagivandet om Bromma, alltså att det är absolut behövligt - tyvärr. Han säger också att det krävs snabba beslut när det gäller de regionala flygplatserna. Jag skulle vilja säga att det dessutom behövs ett skarpt förslag.
Man talar från sina håll om Arlandas utbyggnad - om vi nu ska uppehålla oss vid den överflödiga utredningen som gjordes. Det kom fram en del som kan vara intressant att ha klart för sig. I utredningen talas det om att bygga ut Arlanda. Men inte minst på grund av gällande miljötillstånd blir detta ganska besvärligt. De tre banor som i dag används får inte användas fullt ut. Vad skulle man göra med en fjärde? Skulle den få maximalt utnyttjande med tanke på att miljödebatten inte är avslutad än? Detta är saker som gör att man borde tänka sig för innan något görs.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Luftfartsfrågor
Jag vill återgå till det som vi själva under vintern har fått fram angående de regionala flygplatserna. Bland de problem som vi har upplevt, framför allt inom flyget, är flygskatten nummer ett. En sådan skulle helt klart slå hårdast mot våra mindre flygplatser, där flyglinjer redan i dag kämpar för överlevnad. Det är dessutom en usel regionalpolitik. Det står jag verkligen för.
Därtill kommer som nästa punkt EU:s regler för statligt stöd. Om man hårdrar det lite grann innebär de faktiskt ett hot mot den kommunala självbestämmelsen. En kommun får i dag inte på eget initiativ stödja en verksamhet som man finner angelägen inom sin egen kommun. Detta tycker vi är helt orimligt. Vi har därför kontaktat våra ledamöter i EU-parlamentet, och vi har samma uppfattning.
Bland annat åkte vår representant Lundgren till Finland och kontaktade dem som är ansvariga för de finska flygplatserna. Det rådde i stort sätt samma förhållanden i Norge och Finland. Jag nämner Finland eftersom det, liksom Sverige, är ett EU-land. Där har man säkerställt att överskotten från de stora flygplatserna i Helsingfors täcker kostnaden för övriga flygplatser. Det är bara i Sverige som vi har en helt annan uppdelning. Vi är rätt ensamma om det.
Nu har EU satt sig på tvären och vill helt enkelt förbjuda offentligt stöd. Jag tror att om vi kan få EU att tänka om skulle vi också kunna hitta ett mycket bättre system, ett som är smakligt för skattebetalarna.
Swedavia omsatte ca 5 miljarder 2015. Man hade en vinst på 1,4 miljarder och ett vinstkrav på 7 procent. Vinstmarginalen var 2015 ca 14,5 procent. Man tar då in ca 1,4 miljarder. Om vi leker med tanken att en tredjedel av dessa medel användes till våra övriga behövande flygplatser hade vi täckt deras kostnader, och Arlanda, eller Swedavia, hade fortfarande haft 1 miljard i överskott.
Detta tycker jag att vi ska jobba med. Det är ett konkret förslag som vi lägger fram att efterapa Finlands modell, om EU inte har infört någon speciallag som gäller för Sverige. Och jag vet inte varför de skulle göra det. Men den lär tydligen inte gälla i Finland. Jag tror att det här kan bli nödvändigt med organisationsförändringar. Men då tycker jag att vi ska försöka göra dem och helst med så brett stöd som möjligt här i parlamentet.
Jag skulle kunna sluta där, eftersom vi kommer att återkomma till flygfrågorna för framtiden. Men jag vill slutligen säga att de viktiga flygplatser som vi vill ha kvar i vårt avlånga land är direkt i farozonen. Om de en efter en börjar försvinna är det nog i stort sett bara de flygfientliga politikerna som blir glada. Jag tänker inte hjälpa till att glädja dem. Vi behöver flyget. Jag har hela tiden instämt med dem i trafikutskottet som säger att vi behöver alla transportslag tills något mycket bättre uppenbarar sig.
Än en gång yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).