Herr talman! Det har varit en hektisk dag med långa talartider som har blivit kortare. Vi trodde därför att vi skulle ha den här debatten efter voteringen klockan 16, men vi i utrikesutskottet är naturligtvis alltid redo.
I dag har vi att hantera betänkandet om Mellanöstern och Nordafrika.
Jag vill inledningsvis tala om Palestina och det som en stor opposition i Sveriges riksdag faktiskt vill, det vill säga att erkänna staten Palestina. Det är också väldigt lämpligt att vi har debatten i dag eftersom det just nu pågår en diskussion i FN:s generalförsamling om ett resolutionsförslag som palestinska myndigheten har lagt fram i Förenta nationerna om att höja sin status till att vara en icke medlemsstat. Det finns en väldigt stark poäng med att den palestinska myndigheten just betecknas som en stat och inte som en entity som det i dag är.
Vi socialdemokrater har länge krävt att den svenska regeringen ska vara tydlig med att man ställer upp på att stödja resolutionen i FN:s generalförsamling om att höja Palestinas status.
Jag hade själv en debatt med Carl Bildt förra tisdagen men där utrikesministern inte ville vara tydlig med vad den svenska positionen var, för det var ju gubevars så viktigt att vi hade en gemensam hållning i Europeiska unionen. Och alla vi som har arbetat en del med utrikespolitik vet att i Europeiska unionen finns det länder som definitivt kommer att säga ja till att uppgradera Palestinas status och att det också finns länder som definitivt kommer att säga nej. Det betyder naturligtvis att om man ska ha en enig hållning i Europeiska unionen måste det vara att man avstår. Ärligt talat är det inte en speciellt snygg hållning från Europeiska unionen, när en så viktig fråga för Mellanöstern kommer upp på dagordningen, att hitta ett gemensamt avståndstagande. Därför har vi jagat den borgerliga regeringen om ett svar på vad det är som gäller. Vad kommer den svenska regeringen att ha för åsikt om resolutionsutkastet?
Jag redovisade för utrikesministern att förslaget finns. Jag utgick från att utrikesministern hade studerat förslaget som palestinska myndigheten har lagt fram och fick då svaret att det hade han inte gjort och att han utgick från att det skulle komma förändringar. Ja, nu har det kommit förändringar. Det har lagts in ett litet ord, and, på ett ställe, det har blivit en halv mening längre i något annat stycke. Men vad jag kan se har resolutionsförslaget i vilket fall inte förändrats i någon som helst betydelsefull omfattning.
Frågan är naturligtvis till de borgerliga riksdagsledamöterna här: Vad tänker den svenska regeringen göra? Tänker Sverige stå upp för det som är rimligt och rätt, det vill säga att den palestinska myndigheten får en uppgraderad status i FN, eller kommer man inte att göra det?
Vi ser på nyheterna att Folkpartiet säger att de är beredda att stödja en uppgradering nu - trevligt. Eftersom Folkpartiet alltid är ankaret som vi måste släpa på i Mellanösternpolitiken är det trevligt att Folkpartiet nu säger att man är beredd att stödja en uppgradering. Men trist då att utrikesminister Carl Bildt för en vecka sedan stod här i den här kammaren och inte ville säga ja eller nej.
Jag utgår från att de borgerliga debattörer som finns här nu har talat med sina regeringskompisar: Vad tycker vi egentligen? Kan vi få berätta för Sveriges riksdag vad Sveriges regering har för inställning? Vi kommer att vara idel öra. I oppositionen är vi mycket tydliga: Det är rätt och riktigt att låta Palestina få en uppgraderad status i Förenta nationerna. Vad alla väntar på är vad den borgerliga regeringen tycker. Ge oss det svaret i dag!
En annan sak som betänkandet handlar om är att erkänna staten Palestina, det vill säga att vi bilateralt ska erkänna staten Palestina. Varför är detta då så viktigt? Jo, i över 40 år har Israel ockuperat palestinska områden. Vi har alla svurit oss heliga till tvåstatslösningen och sagt att det är oerhört väsentligt att man förhandlar, att man kommer fram till en fredsöverenskommelse och att när väl den har kommit på plats kan vi erkänna staten Palestina.
Det hade naturligtvis varit en ganska rimlig politik om det inte vore så att Israel varje dag, varje minut gör allt de kan för att förhindra en palestinsk statsbildning. Trots att hela omvärlden, hela det internationella samfundet, kvartetten, EU och även USA säger till israelerna att de ska stoppa bosättningarna, att utökningen av bosättningarna utgör det främsta hindret för en fredsöverenskommelse, fortsätter israelerna ändå. Vi som säger oss vara vänner av en tvåstatslösning måste då dra lärdom av det och utgå från att den israeliska regeringen och israeliska staten faktiskt inte är intresserad av en tvåstatslösning eftersom man hela tiden gör något som motverkar en sådan. Då är det naturligtvis bra om den svenska regeringen tydligt och klart kan säga att vi erkänner staten Palestina för att på det sättet göra det uppenbart för israelerna att deras taktik eller strategi inte kommer att lyckas, att omvärlden står fast vid att det ska vara en tvåstatslösning och att vi därmed erkänner staten Palestina.
Ni partier nu, Folkpartiet, Centerpartiet och andra, vad tycker ni om detta? Centerpartiet har nämligen ett stämmobeslut på att det nu är dags att erkänna staten Palestina. Vi socialdemokrater tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet har i detta betänkande en reservation där vi yrkar bifall till de motioner som kräver ett svenskt erkännande av staten Palestina. Och lyssna noga nu! Texten i reservationen är tagen från Centerpartiets stämmobeslut. Centerpartister i den här salen som kommer att rösta emot den rödgröna reservationen kommer alltså att rösta emot sitt eget stämmobeslut. Därför är vi naturligtvis nyfikna på om ni centerpartister som har ett stämmobeslut på att ni faktiskt är för ett erkännande av staten Palestina ska rösta för ert eget beslut, det som ni själva tycker, eller om det är något annat som vi kan förvänta oss i den här kammaren i dag.
Vi rödgröna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har också en annan reservation där vi yrkar på att vi ska märka produkter från bosättningarna. Varför? Jo, därför att produkter produceras av israeliska bosättare på ockuperad mark som sedan skickas vidare till Europeiska unionen och också till Sverige. Vanliga konsumenter kan inte avgöra om det är en israelisk produkt gjord i Israel eller om det är en israelisk produkt gjord på ockuperat område. Det tycker vi är fullständigt åt skogen.
Självklart måste konsumenterna vara medvetna om skillnaden om de köper en produkt som gör att pengarna kommer till illegala bosättningar som upprätthåller en ockupation och om de köper det som är rimligt att köpa, det vill säga det som är gjort på israeliskt territorium.
Om detta vet vi ingenting. Vi vet bara att Danmark anordnar konferenser i Bryssel där de driver EU framför sig för att införa en sådan ursprungsmärkning. Den danska regeringen har gått före. I England har regeringen tillsammans med handlare kommit fram till en code of cunduct och lagt fast ett regelverk för en ursprungsmärkning.
I tisdags stod utrikesminister Carl Bildt här och sade att nej, han förbereder inget som helst sådant arbete på Utrikesdepartementet. Jag personligen var jätteförvånad över detta, eftersom jag har blivit uppringd flera gånger av
Studio ett
och P1 i Sveriges Radio som har velat ha en debatt mellan mig och borgerliga företrädare om just vårt krav på ursprungsmärkning. Men de har meddelat mig att det tyvärr inte kan bli någon debatt för det finns inga borgerliga ledamöter som är beredda att debattera detta och att de dessutom hävdar att Utrikesdepartementet redan jobbar med frågan och kommer med ett förslag om ursprungsmärkning. Lustigt då att utrikesministern stod här i talarstolen förra tisdagen och sade att han inte alls arbetar med några sådana förslag.
Vi förväntar oss nu ett svar från de borgerliga ledamöterna i utrikesutskottet. Vad är det egentligen som pågår? Finns det ett arbete där regeringen driver frågan om att vi ska få en ursprungsmärkning av produkter som är gjorda på ockuperat område - ja eller nej?
Det är en sak som är väldigt glädjande i dag, och det är att en majoritet i utrikesutskottet har bestämt sig för att uppmana Sveriges regering att erkänna staten Västsahara, Sahariska arabiska demokratiska republiken.
Likheterna med ockupationen av Palestina, Västbanken och så vidare är ganska stora.
I Västsahara har Marocko ockuperat ett område i över 40 år. Marocko har sagt sig vilja ha en folkomröstning men har gjort allt man kan för att förhindra att en folkomröstning sker.
Vi menar att det är samma sak här som på palestinskt territorium. Det är orimligt att låta vår erkännandepolitik tas som gisslan av en ockupationsmakt. Eftersom Israel ockuperar palestinskt område är det orimligt att låta Israel bestämma när vi ska erkänna staten Palestina. På samma sätt är det orimligt att ge Marocko, som i allt man gör försöker förhindra en folkomröstning som kan avgöra hur situationen ska se ut, vetorätt över vår erkännandepolitik.
Jag är glad över att det finns en majoritet i Sveriges riksdag som kommer att ta detta beslut och uppmana Sveriges regering att erkänna staten Sahariska arabiska demokratiska republiken, Västsahara. Det är positivt.
Samma sak finns också där när det gäller ursprungsmärkning av produkter. Vi vet att det kommer in tomater som är producerade på ockuperat område. Givetvis behöver de också märkas på samma sätt som jag tidigare har sagt när det gäller produkter från ockuperat område i Palestina.
Med dessa förslag skulle svensk utrikespolitik kunna göra lite avtryck i världen och visa på en riktning och en vilja till förändring. Med ett erkännande av Västsahara och staten Palestina och med en ursprungsmärkning av produkter markerar vi att vi inte ställer upp på Israels och Marockos ockupationer. Dessutom ger vi ett klart besked till omvärlden att vi tycker att det är rimligt att stödja den palestinska myndighetens önskemål om att få en uppgraderad status i FN.
På allt detta kräver vi i dag ett svar från de borgerliga ledamöterna. Vad är den borgerliga regeringens politik?
Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 7 och 19.
(Applåder)