Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan. Utskottet är enigt. Eftersom jag kan
anses utgöra en förbindelselänk med Kyrkomötet --
som i denna sal under lång tid och med stort intresse
diskuterade den här frågan -- vill jag säga att det
som står i propositionen är starkt förankrat dels hos
en lokal opinion, dels hos Kyrkomötet och nu också
hos riksdagen. Detta är viktigt.
Jag tror att man skall se det som nu sker i ett större
sammanhang. Svenska kyrkan har inte varit särskilt
framgångsrik i förvaltningen av sitt eget kapital.
Det har varit splittrat. Det genomfördes en reform
i mitten av 80-talet, då den ekonomiska
förvaltningen överfördes från församlingsnivå till
pastoratsnivå. Det var ett viktigt steg. I det
sammanhaget genomfördes en förändring av
stiftsorganisationen, samtidigt som
egendomsnämnderna inrättades.
Både uppflyttningen av ekonomifrågorna till
pastoratsnivå och tillskapandet av
egendomsnämnderna var ett steg i rätt riktning. Jag
ser den här propositionen som en fortsättning på
den vägen. Svenska kyrkans finansförvaltning
sammanförs och samordnas på ett sätt som
förhoppningsvis kan gynna kyrkan och skapa den
ekonomiska plattform som är nödvändig.
Samtidigt skall det sägas att det har förekommit
enskilda och lokala protester mot förslaget. Jag kan
förstå dessa. Det finns pastorat som har skött
förvaltningen på ett fullkomligt lysande sätt och
som menar att man inte skall berövas dessa
möjligheter. Men om man ser till kyrkan som helhet
är så icke fallet. Det finns stor anledning att
genomföra denna samordning med
egendomsnämnder på stiftsnivå.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till
hemställan i ett enigt utskottsbetänkande.