Herr talman! Det stämmer att ett arbete pågår i dessa frågor. Det råder dock även stor enighet bland experter om att detta arbete inte är tillräckligt och att ambitionsnivån nu ser ut att bli för låg. Den moderata EU-kommissionären Jessika Roswall har ju uttalat att hennes ambition är att förbjuda PFAS i konsumentprodukter och inte inom industrin, och det blir ett stort problem eftersom den stora användningen av PFAS finns inom industrin. Människors hälsa skyddas alltså inte på det sättet.
Anledningen till att ambitionsnivån har sänkts är just att industrins lobbyister bromsar förslagen. Det finns ingen vetenskaplig anledning att backa här.
Jag saknar också svar från Moderaterna om vad man mer kan göra på svensk nivå för att hantera de problem vi redan har i Sverige. Vad görs för de människor som redan har blivit drabbade av föroreningar av exempelvis PFAS? Kallinge är ju det värsta exemplet, där 5 000 personer har blivit kraftigt förgiftade och i över tio år har fått driva en rättsprocess om detta alldeles på egen hand. De har inte fått något som helst stöd från staten. Vad gör regeringen för de människorna?