Herr talman! Vi sätter hela tiden eleverna i första rummet. Det sa jag i mitt anförande, och det sa även mina kollegor som företräder regeringen. Vi bildar tillsammans regeringsunderlaget. Vi gör nu massor av åtgärder som bara handlar om förbättring för elever och lärare.
Ni har hållit på att laborera med vår skola i åtta år. Det har gått allt sämre. Jag hör till och med att när ni står i talarstolen börjar ni helt plötsligt att tala om bra förslag från vår sida. Det var det väldigt tyst om i åtta år.
Det hände ingenting, och det blev ingen verkstad. Ni stängde inga skolor. Ni stängde inga kristna skolor, och ni stängde inga muslimska skolor. Ni gjorde helt enkelt ingenting. Ni stod där totalt handfallna.
Nu låter det som att ni ska vara jätteperfekta. Nu vill ni ha detta. Jag förstår inte varför ni inte gjorde någonting. Nu försöker vi att göra någonting.
I de gemensamma punkterna fick vi med att man skulle skärpa till det extra i muslimska friskolor. Där har de värsta händelserna skett och där har de största problemen funnits.
Vi har också sagt att man överlag ska ha fler inspektioner. Det har lagts mer pengar på fler inspektioner överlag i alla skolor. Vi har gjort detta. Vi har talat om det i flera år.
Ni hade åtta år på er. Det hände ingenting åt det hållet. Ni kommer nu tio minuter över tolv och snackar om: Nu vill vi göra detta. Det är lätt att göra det. Ni hade åtta år på er. Varför hände ingenting?
Jag tycker att åtta år är en ganska lång tid. Två år är bara en fjärdedel av den tiden. Det kan vara tufft att få en utredning. Den kanske tar åtta år och så vidare. Men det handlar om åtta år, kära nån!