Herr talman! Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet sju reservationer i betänkandet. Vi står givetvis bakom alla sju, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservationerna 1 och 7.
Sverige är ett litet, utrikeshandelsberoende land. Som framgår av betänkandet går mer än 90 procent av Sveriges utrikeshandel sjövägen. Det gör oss till ett av Europas mest sjöfartsberoende länder. Sveriges långa kust och många hamnar gör att transporter med sjöfart lönar sig väl. Denna resurs borde kunna utnyttjas mycket bättre. Sjöfarten är ett miljövänligt sätt att transportera gods.
Genom att föra över mer gods till sjöfarten skonas klimatet. Dessutom mildras trängseln på våra vägar, och det omfattande vägslitage som orsakas av tunga fordon kan reduceras.
Vissa svenska rederier går i bräschen när det gäller att använda sig av bunkerolja miljöklass 1 och katalysator för avgasrening. Problem uppstår när dessa fartyg kommer till hamnar ute i Europa där det saknas tillgång till miljövänlig bunkerolja. Det gör att utvecklingen av fartyg med katalysatorer går mycket trögt och att sjöfarten fortsätter att släppa ut miljöfarliga föroreningar. Därför är det viktigt att regeringen inom EU med kraft driver frågan om miljöklassad bunkerolja.
Flera åtgärder har satts in för att komma åt de negativa effekterna av svavelhaltiga utsläpp från fartyg som trafikerar svenska vatten. Alla berörda myndigheter är indragna i det arbetet. De arbetar med att ta fram planer och strategier för att minska användandet av svavel i det marina bränslet.
Internationellt samarbete pågår på motsvarande sätt både inom EU och i FN:s sjöfartsorganisation IMO. Arbetet i EU har till exempel resulterat i skärpta gränsvärden för svavel i marina bränslen för fartyg i hamn.
Här kan man också använda sig av landström när våra färjor ligger vid kaj. Vissa hamnar har också landström för fartyg som lossar och lastar.
Nu hoppas vi att alla dessa insatser verkligen också ger resultat så att den försurning som svaveloxiderna bidrar till minskar på allvar. Särskilt viktigt är det i Östersjön som IMO klassar som PSSA-område, det vill säga ett hav som är särskilt känsligt och som det är viktigt att skydda från miljöfarliga utsläpp.
Vårt politiska ansvar för att skydda dessa vatten väger mycket tungt.
Vi har tyvärr inte samma positiva utveckling när det gäller kväveutsläppen från sjöfarten. Kväveutsläppen bidrar till övergödning och algblomning i havet. Nästan inga regler styr hur stora utsläpp av koloxid som är tillåtna. Resultatet av det är att fartygens utsläpp av kväve har ökat dramatiskt jämfört med motsvarande utsläpp från vägtrafiken.
Det räcker inte med det frivilliga initiativ till kväverening som det finns exempel på bland annat i svenska rederier. Det behövs bindande regler för att förhindra sjöfart utan kväverening att trafikera våra vatten. Dessutom behövs, från myndigheterna, uttalade krav på fartygen att de använder det mest miljövänliga bränslet.
Den socialdemokratiska regeringen gav 2006 Sjöfartsverket med flera i uppdrag att utreda hur ett handelssystem med utsläppsrätter kan utformas för sjöfarten. I utredningen som redovisades i maj 2007 konstaterades att det svenska arbetet med sjöfartsutsläppen av föroreningar har mött erkännande men att efterföljarna har varit få.
Vi har nu stora förväntningar på att den borgerliga regeringen kommer att göra verkstad av utredningsförslagen. Ett nytt system med utsläppsrätter inom sjöfartssektorn kan fungera lika väl som det gör i det övriga näringslivet och ge stora positiva utvecklingsmöjligheter.
Herr talman! Sverige är ett av världens båttätaste länder. Många utländska turister söker sig till våra vackra kuster och skärgårdar. Min blygsamhet förbjuder mig att säga var jag tycker att den finaste skärgården finns.
Därför är det tragiskt att det sker så många olyckor med fritidsbåtar varje år. Ofta finns det alkohol med i bilden. Utvecklingen är långt från det trafiksäkerhetsmål vi här i riksdagen har satt upp. Vi bör göra ännu mer för att vända utvecklingen.
Svenska sjöräddningssällskapet, polisen, Kustbevakningen och tullen återkommer till behovet av ett nationellt register för fritidsbåtar. Ett register skulle underlätta för polisen och tullen i deras övervakningsarbete. När det sker olyckor är ett registreringsnummer ett enkelt sätt att slå fast vem båtägaren är. Dessutom gäller för det ökade antalet båtstölder att det är betydligt krångligare för en person att hävda att båten är hans om han måste ändra registreringsnummer på båten.
Finland har redan ett nationellt fritidsbåtsregister. Det fungerar utmärkt. Jag har svårt att förstå det motstånd som den här diskussionen orsakar bland alliansens företrädare, särskilt med tanke på att vinsterna är så givna. Var står alliansen egentligen i denna fråga?
Det är svårt att begripa den moderatledda regeringens motstånd mot ett båtregister. Vart tog viljan att bekämpa brott vägen? En mycket trolig förklaring till motståndet är att man ser ett register som ett första steg mot att införa en båtskatt. Då klarnar bilden av de nya moderaterna. Rädslan för skatter är en betydligt starkare drivkraft än värnet av rättsstaten. Jag måste faktiskt säga att jag saknar de gamla moderaterna, som hade lag och ordning som sin ledstjärna.
I detta anförande instämde Pia Nilsson (s).