Fru talman! Det är uppenbart att jag och Annika Hirvonen ser på frågan om inre utlänningskontroll på minst sagt lite olika sätt. Jag tror att en grund till det är att jag har blivit utsatt för inre utlänningskontroller fler gånger än jag kan minnas. Jag är osäker på om Annika Hirvonen har den typen av erfarenhet; hon kan gärna upplysa kammaren om så är fallet.
Annika Hirvonen började sitt anförande med att ställa en retorisk fråga: Hur ofta har du ditt pass med dig? Som en person som har bott som utlänning i andra länder under ganska många år - ungefär sex sju år - har jag ett ganska enkelt svar på den frågan: Varje dag, Annika Hirvonen. När jag bodde i vissa länder hade jag en kopia på mitt pass i plånboken varje dag. Det hade alla andra utlänningar som jag kände också. Det är fullt normalt. I den verkliga världen utanför Sverige och när vi svenskar befinner oss i andra länder är det här fullständigt okontroversiellt. Det är en helt normal del av vardagen.
Som en person som också har blivit utsatt för inre utlänningskontroll bara på grund av mitt utseende, vilket har skett vid ett stort antal tillfällen, kan jag säga att det är helt odramatiskt. Nu tycker inte jag att detta är något som vi i Sverige ska göra. Jag tycker att vi ska hålla oss till de regler som finns om diskriminering och så vidare. Men när det väl sker, om det har skett i Sverige, är det ingenting att sura för. Det har hänt mig hur många gånger som helst, och jag tycker att det har varit helt oproblematiskt.
Den fråga som jag skulle vilja ställa till Annika Hirvonen är: Skulle det kunna vara så att vi har olika inställningar i denna fråga helt på grund av våra olika erfarenheter? Detta är en ganska enkel fråga: Kan Annika Hirvonen förstå varför jag ser det här på ett ganska odramatiskt och naturligt sätt medan det är väldigt dramatiskt för Annika Hirvonen?