Fru ålderspresident! Det är bra att det i Sveriges riksdag och inom EU finns en bred enighet i bedömningen av den mycket allvarliga utvecklingen i dagens Turkiet. För att verka för en förändring i landet behöver Sverige och EU arbeta på bred front och med de olika verktyg som står till buds.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Nu stundar ett parlaments- och presidentval den 24 juni, och givetvis riktas mångas ögon mot Turkiet nu. Många av oss minns också Odihrs tydliga synpunkter på genomförandet av folkomröstningen i landet för drygt ett år sedan, och flera av de förutsättningar som rådde då kvarstår.
Det är svårt att se hur fria och rättvisa val ska kunna genomföras när undantagstillståndet fortfarande är i kraft. Spelplanen är mycket ojämn mellan regeringssidan och oppositionen, och det är svårt för väljarna att få opartisk information om vilka alternativ som finns via det mer och mer likriktade och kontrollerade medieutbudet.
Sverige har varit drivande i att få till stånd tydliga EU-uttalanden inom bland annat OSSE den senaste tiden. Det gäller inte minst mediefrihet och frihetsberövande av journalister i Turkiet. Yttrandefrihet, mediefrihet och fri press är fundamentala förutsättningar för ett demokratiskt samhälle.
En annan förutsättning, precis som Amineh tar upp, är att partier och kandidater kan bedriva sitt politiska arbete och delta i valen på lika villkor. Regeringen framförde tydligt sin kritik när de två partiledarna för det turkiska oppositionspartiet HDP, alltså Yüksekdag och Demirtas, greps tillsammans med en rad andra partimedlemmar i november 2016. Regeringen konstaterade då att detta inte kunde ses som isolerade fall utan som en fortsättning på en längre tid av åtgärder mot HDP-företrädare.
Därför har det varit viktigt att visa solidaritet med de gripna HDP-ledarna genom att personal från ambassaden och generalkonsulatet bevakar deras rättegångar.
Vi har både till den turkiska ambassadören i Stockholm och till turkiska regeringsföreträdare i Ankara framfört kritik angående denna breda tillämpning av antiterrorismlagstiftningen i Turkiet.
Genom det bilaterala reformstödet bidrar vi också till ett livskraftigt civilsamhälle i Turkiet. De organisationer som får svenskt bistånd är aktiva inom bland annat områden som yttrandefrihet, demokratifrämjande och jämställdhet.
Sverige verkar alltså för att EU ska ha en gemensam och tydlig Turkietpolitik. Europeiska kommissionens framstegsrapport, som presenterades i april, var tydlig i sin analys av den negativa utvecklingen i landet. Att den utvecklingen har haft konsekvenser för relationen till EU är mycket påtagligt. Samtidigt är det viktigt för befolkningen i Turkiet, inte minst oppositionen, att man ser att det europeiska perspektivet finns kvar, inte minst den dag som Turkiet är villigt att närma sig EU igen.
Självklart menar vi att de oppositionsledare som har fängslats måste släppas fria och att det måste få bli en ordentlig politisk debatt också i Turkiet och att kandidaterna ska kunna presentera sin politik. Det fortsätter vi att hävda i både bilaterala kontakter och via EU.