Fru talman! Jag konstaterar att den oro som Kenneth G Forslund talar om uppenbarligen inte delas av hans partiledare, statsministern, som har sagt sig vara beredd att regera på denna budget och att det inte är några större problem. Det är budskap som inte riktigt går ihop.
Jo, det måste hända saker i Stockholm, inte bara i Peking, Teheran och Asmara. Och det finns förslag på åtgärder som inte har genomförts, till exempel när det gäller diasporaskatten i fråga om Eritrea och när det gäller att tydligt koppla ett frigivande av Dawit Isaak till utvecklingsbiståndet. Under alla år har regeringen inte velat göra detta. Jag skulle vilja fråga: Är ni beredda att göra det nu när ingenting annat har lyckats?