Herr talman! Fanny Rizell har frågat socialmini-
ster Ingela Thalén vilka åtgärder hon tänker vidta för
att få verksamheten och utvärderingen att förändras på
något sätt för att bättre ge svar på de frågor som för-
anledde försöksverksamheten med sprututbyte till
narkotikamissbrukare. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Ett försök med utdelning av fria sprutor och kany-
ler till narkotikamissbrukare inleddes hösten 1986 vid
S:t Lars sjukhus i Lund. En liknande verksamhet
startade året därpå i Malmö. Verksamheterna har
sedan starten följts och utvärderats av Socialstyrelsen
som i juni 1993 överlämnade en rapport med slutsat-
ser och förslag till regeringen.
Av Socialstyrelsens utvärdering framgick att det
inte var möjligt att bedöma om utdelning av rena
sprutor till narkotikamissbrukare hade någon effekt på
smittspridningen av hiv. Skälet till detta var att smitt-
spridningen var låg i hela landet. Det gick alltså inte
att se några skillnader beträffande smittspridningen i
Skåne och i övriga landet. Detta i sig glädjande för-
hållande gäller även i dag.
Socialstyrelsen bedömde att det inte heller var
möjligt att längre fram göra en sådan bedömning av
effekterna, varför man ansåg att en förlängning av
försöksperioden inte tedde sig meningsfull. Eftersom
utvärderingen inte heller visade några belägg för att
programmen skulle ha påverkat missbruksutveckling-
en negativt föreslog man att sprututbytesverksamheter
i framtiden skulle betraktas som reguljär verksamhet.
Socialstyrelsen föreslog också vilka regler som man
ansåg skulle gälla för verksamheten.
Regeringen anger i sin skrivelse (1995/96:1) till
riksdagen angående utbytesverksamhet med rena
sprutor till narkotikamissbrukare, till skillnad från
Socialstyrelsen, att sprututbytesverksamhet ännu inte
bör betraktas som reguljär verksamhet. Också i fort-
sättningen bör den ha formen av försök och Socialsty-
relsen skall också i fortsättningen följa verksamheten
och dess effekter noga och om möjligt göra en ny
utvärdering.
Regeringens bedömning utgår vidare från det
faktum att eftersom Socialstyrelsens utvärdering inte
kunnat visa några negativa effekter för missbruksut-
vecklingen bör en eventuell fortsatt verksamhet i allt
väsentligt följa det upplägg som har utvärderats.
I anledning av regeringens skrivelse har socialut-
skottet i betänkande 1995/96:SoU5 godtagit den be-
dömning som gjorts av regeringen. Riksdagen har lagt
skrivelsen till handlingarna.
Mot bakgrund härav ser jag inga skäl för mig att
nu ta några initiativ i denna fråga.