Fru talman! Precis som jag sa tidigare gör den fria etableringsrätten att en kommun inte själv kan påverka om en aktör väljer att förlägga sin verksamhet till den kommunen. Vi ser exempel på att verksamhet får läggas ned för att det kommer nya verksamheter i stället. När man sedan inte klarar av att bedriva verksamheten längre eller inte vill göra det ska kommunen ta ansvar för de elever som inte längre har en skola att gå till.
I min egen region var det tre vårdcentraler som drevs av en aktör som visade sig bedriva kriminell verksamhet. Det var penningtvätt. Man använde våra gemensamma skattemedel för att köpa lyxbilar och klockor. Hur kan man ens tycka att det är okej? För mig blir det upprörande när man i ena änden pratar om att man ska värna om skattebetalarnas pengar och i andra änden bara skickar ut resurser till de här aktörerna. Hur kan ledamoten ens tycka att det känns bra? Det är helt otroligt.
När det gäller underleverantörsleden: Vi ser hur det ser ut på arbetsmarknaden, och det har inte alltid sett ut på det här sättet. Tidigare har det till exempel funnits aktörer inom byggbranschen som haft byggnadsarbetare, elektriker, rörläggare och så vidare – en massa olika kompetenser inom företagen. Arbetsuppgifterna försvinner ju inte. Däremot behöver man ha bättre kontroll på alla de underleverantörer som i dag i många fall lever under väldigt tuffa villkor. Och som jag sa i mitt huvudanförande: Händer det en olycka vet man knappt vem som är underleverantören i de här långa leden.