Herr talman! Det är verkligen glädjande att Sverige har en livsmedelsstrategi.
Det vi ofta får höra är något jag är säker på att också statsrådet har upplevt: ett ifrågasättande av om den faktiskt genomsyrar den övriga politiken. Är livsmedelsstrategin faktiskt någonting vi vill uppnå? Kommer den att genomsyra hur vi från politikens håll ser till exempel på att bygga på åkermark? Kommer vi faktiskt att ha en inriktning på ökande produktivitet i nästa CAP-period? Och inte minst: Kommer vi att få se stärkta förutsättningar för nästa generation som ska, eller åtminstone vill, ta över och bruka vidare?