Fru talman! I valrörelsen försökte KD framställa sig som glesbygdens stora förkämpar. Man slogs för landsbygden. Men efter valet har det varit betydligt tystare om det. I det här betänkandet blir det som någon partiledare sa uppenbart - man säger en sak före valet, och efter valet är det något helt annat.
Dan Hovskär berörde ett av de riktigt stora problemen: tillgången till läkemedel i glesbygden. I betänkandet finns konkreta förslag på vad man skulle kunna göra. Det första man borde göra är att snabbt gå in och se över det särskilda bidrag som utgår till apotek i glesbygden. Det är den ratt som vi kan skruva på för att det ska bli mer lönsamt att driva apotek även på de mindre orterna. Det säger KD nej till.
Det andra är att öppna möjligheten att använda sig av farmaceut på distans. Bristen på farmaceuter och receptarier är ett stort problem. Det skulle man kunna åtgärda om man i lagstiftningen sa att receptarier inte behöver finnas på plats fysiskt på apoteket, utan man kan ha digital tillgång till det. Det är ett förslag som vi har lagt fram. Även det skulle drastiskt förbättra glesbygdens och landsbygdens situation. Men det säger KD nej till.
Det kanske mest förvånande är att höra Dan Hovskär säga att e-handel är en viktig del, utom när det gäller narkotiska preparat och antibiotika som måste tillredas. De ingår ju inte i e-handeln. Men just nu sitter Läkemedelsverket och filar, med regeringens goda minne, på ett förslag som skulle sätta totalt stopp för e-handeln. Man måste vara hemma under kanske sex åtta timmar och stå vid dörren och vänta med sin legitimation för att kunna få ut antibiotikan man har fått på recept. Det verkar KD vara beredda att släppa igenom helt och hållet.
Varför är KD så fientliga till att förbättra tillgången till läkemedel på landsbygden?