Herr talman! Jag tackar ledamoten Sigvardsson för frågorna.
Det var en bunt med frågor. Jag börjar med den första om den lilla byskolan. Det är helt rätt: Vi har satt ett tak eller ett golv – hur man nu vill uttrycka det – för hur stor en skola ska vara för att man ska kunna få lite olika lättnadsregler och lite längre tid på sig.
I ena änden av skalan har vi stora skolkoncerner, som Academedia som nämndes tidigare i debatten, och det är inte någon liten byskola; det är vi överens om. I andra änden har vi den allra minsta byskolan i den allra minsta kommunen, som har allra minst möjlighet att bedriva administration av det här slaget i den hastighet som offentlighetsprincipen vanligtvis kräver.
Vi har inte tittat på hur många procent av skolorna som vi tycker ska omfattas av lättnadsreglerna. Här nämndes 75 procent. Okej, så kan det vara – så beskriver vi det. Men det är inte det som vi har utgått från. Vi har utgått från när en skola blir så pass stor att man kan anta att det är rimligt att den har den administrativa förmåga som krävs för att göra det här skyndsamt, vilket offentlighetsprincipen normalt sett kräver.
Vi har utgått från vilka möjligheter skolorna har att göra det här på ett skyndsamt sätt. I en liten skola som drivs i kommunal regi finns det även i en liten kommun ofta en registrator eller administratör som är anställd av kommunen. Det är någonting annat.
Det är därför som vi, som svar på Sigvardssons första fråga, har satt en gräns. Jag ser att jag kanske inte hinner svara på den andra, men ledamoten får gärna upprepa den senare. Den lilla byskolan och Academedia är stiliserade exempel, men det är en lång skala däremellan. Poängen är att det ska vara rimligt att kunna lämna ut uppgifter i den hastighet som krävs. Därför behöver de här lättnadsreglerna finnas till, men alla ska alltid lämna ut alla uppgifter.