Herr talman! När det gäller de tre svenskarna i Irak
var det fråga om en rättsordning som väsentligen
skiljer sig från vår egen och en dom som enligt vår
rättsuppfattning inte stod i rimlig proportion till
gärningen. Gärningen skulle sannolikt ha
betraktats som en förseelse hos oss.
Det fanns således mycket starka skäl att rikta en
vädjan om benådning till de irakiska
myndigheterna. Jag tycker inte att vi på UD skall
skämmas för det starka engagemang som vi lade
ned för att få Iraksvenskarna loss.
Fallet Annika Östberg har varit aktuellt för UD
ända sedan december 1983. De av mina
medarbetare som har att jobba med dessa frågor
försäkrar att det finns få konsulär- och rättsfall där
UD lagt ned så omfattande arbete som när det
gäller Annika Östberg. I detta fall handlar det om
att försöka få en strafföverföring till Sverige.