Herr talman! Jag tackar för svaret. Men jag kan
inte säga att jag är tillfredsställd med det här
mycket allmänt hållna svaret.
Bakgrunden till min fråga är att vi under senare tid
har fått larmrapporter från våra fängelser om det
mycket stora antalet psykiskt sjuka fångar. Det rör
sig om 300--400 nydömda per år. De långa
strafftider som nu tillämpas kommer att leda till en
ökning med 200--300 personer under de närmaste
åren.
Jag undrar vad justitieministern har gjort för att
inhämta tillräckligt med information om antalet
fångar, om fångarnas psykiska situation, om vilken
inverkan fängelsevistelsen har, om huruvida de
intagna får någon behandling och om vad som
händer med de intagna efter frigivningen.
Det finns en undersökning som är gjord av en
universitetsdocent, Henrik Belfrage. Den
undersökningen är mycket oroväckande. Vår
kanske främste sakkunnige på området, professor
Lidberg, har offentliggjort mycket kraftig kritik.
Fängelseutredningen har skilt sig från frågan i det
första betänkandet och avser att senare komma
med en redovisning. Men när kan den bli klar, och
när kan det komma ett regeringsförslag?
Situationen är, som sagt, akut. Och vad tänker man
göra fram till dess att ett förslag kan behandlas i
riksdagen?