Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. När
Utlänningsnämnden inrättades avhände sig den dåva-
rande regeringen möjlighet att på eget initiativ avgöra
enskilda asylärenden. Bara i de fall Utlänningsnämn-
den eller Invandrarverket överlämnar ärenden till
regeringen får regeringen själv ta ställning till en
ansökan om asyl.
Detta förhållande har begränsat regeringens möj-
ligheter att utforma praxis. Utvecklingen har, enligt
min mening, visat att det här skapar problem.
Min fråga är föranledd av vad som inträffat i ett
antal enskilda ärenden. Senast gällde det familjen
Sincaris i Åsele. I det ärendet finns, såvitt jag kan se,
åtminstone två intressanta förhållanden som har bety-
delse för vilken praxis som bör gälla.
Dels gäller det vilka skäl som kan föranleda upp-
hävande av redan utfärdat tillstånd. Dels rör det frå-
gan om i vilken utsträckning regeringens beslut gäller
att familjer med barn som kommit före den 1 januari
1993 skall ha rätt till uppehållstillstånd.
Men det förekommer många ärenden av liknande
karaktär. Därför menar jag att det är nödvändigt att
lagen ändras så att regeringen kan vara mer aktiv när
det gäller att ange praxis.
Statsrådet talar om styrmedel. Men av svaret
framgår att det är tidigast om ett år som vi kan se
fram emot en förändring av den ordning som nu gäl-
ler. Jag anser att invandrarministern bör överväga att
ta initiativ för att skynda på denna process. Det vore
bra för de enskilda asylsökanden, det vore bra för
debatten och det vore bra också för regeringens age-
rande i frågan.