Herr talman! Med anledning av det tidigare mycket nationalistiska inlägget kände jag mig nödgad att gå upp och ge min syn på saken. Jag gör det utifrån tre perspektiv.
Det första perspektivet handlar om internationella institutioner. Jag tror att det är allt viktigare i en globaliserad värld att vi har och är beroende av internationellt samarbete och internationell samverkan.
IMF och Världsbanken har spelat en viktig roll i det här. Det har vi sett inte minst i och med de problem vi har haft i Europa där man har bidragit både med kompetens och med finansieringsinstrument.
Det är viktigt att Sverige är en del i att bygga de internationella institutionerna ännu starkare med den kompetens jag tror att Sverige kan bidra med. Det inte är helt givet att vi inte själva vid något tillfälle hamnar i en situation där vi blir beroende av ett väl fungerande internationellt institutionsväsen som kan bidra ifall vi råkar i problem.
Det andra perspektivet är ekonomiskt. Av uppenbara skäl och utifrån ett moraliskt perspektiv är det alldeles klart att det finns ett stort värde i att bidra till att lyfta fattiga länder och fattiga människor ur fattigdom. Det är en skyldighet som vi i den utvecklade världen har. Det behöver jag inte utveckla särskilt mycket mer, för jag tror att vi är många som är överens om det.
Det finns också ett annat ekonomiskt värde, och det är att när utvecklingsländerna lyfter sig ur fattigdom skapar det en tillväxt som är till gagn för hela det globala samhället. Det gynnar även de utvecklade länderna. Sverige är ett exportberoende land, och ju fler länder som kan lyfta sig ur fattigdom och delta i den ekonomiska tillväxten, desto bättre för oss. Det finns alltså två perspektiv även på detta.
Det tredje perspektivet är det konstitutionella. Kritik har riktats mot Riksbanken när det gäller om det här verkligen tillhör Riksbankens kärnverksamhet. Riksbanken själv stöder sig på riksbankslagens 7 kap. 4 §.
Det råder delade meningar om huruvida man har rätt att ingå sådana här avtal. Därför tycker jag att det är bra att man får igång en parlamentarisk utredning och översyn av riksbankslagen. Men när man gör det tycker jag att det är viktigt att man har med sig de två första perspektiven som jag pratade om. Det är viktigt att man funderar på vilken roll Riksbanken har i dag i förhållande till för 30 eller 20 år sedan eller kanske så sent som för tio år sedan.
Är rollen likadan i dag som tidigare? Hur ska vi forma Riksbanken för framtiden? Vilket behov har vi, Riksbanken, de internationella institutionerna och världssamfundet av de respektive centralbankerna runt om i världen?
Jag hoppas att man tar med sig de frågorna in i den parlamentariska utredningen, för jag tror att det är viktigt att inte bara se till vad Riksbanken har varit utan också till vad Riksbanken ska bli.
Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)