Fru talman! Tack, Patrik Karlson, för att du åtminstone försökte svara på min fråga! Det uppskattar jag väldigt mycket.
Patrik nämnde att man ska använda sig av vanliga rättsliga prövningar. Problemet är att vanliga rättsliga prövningar görs av rättsliga instanser som besitter kompetens och har kunskap om hur man gör. Nu lämnar man över detta från domstolar, polis och rättsliga instanser till fastighetsägare, som har noll kompetens i dessa frågor.
Alla remissinstanser säger att detta kommer att bli fel. Det bygger ju på fakta och common sense. Fastighetsägare är inte poliser eller domare. De kan inte göra de rättsliga prövningar som domstol eller polis kan göra. Därför blir det fel.
Patrik Karlson utgår från att det kanske inte blir fler som blir hemlösa. Jag hoppas att det inte blir så. Men min fråga handlar om vad som sker om fler ändå blir hemlösa. Det är redan många barnfamiljer som vräks varje vecka. Vi har de högsta siffrorna sedan 2008. Enligt remissinstanserna kommer det att bli fler som blir hemlösa. Vad gör ni då?
Patrik Karlson talar om kommunerna. Kommunerna kämpar för att hitta bostäder. 190 kommuner har inga bostäder. Det byggs inga bostäder. Hur ska kommunerna hjälpa dessa människor? Det går inte.
Till sist vill jag klämma in det som Stadsmissionen sa: Landets bostadsområden blir inte tryggare om människor mister sina hem. I realiteten kommer regeringens förslag att drabba dem som redan är hårt drabbade. Vräkning av barnfamiljer fungerar inte som brottsbekämpning. Tvärtom visar såväl forskning som civilsamhällets erfarenheter på raka motsatsen.
Det finns evidens för detta. Detta går emot barnkonventionen. Varför har vi lagstiftning som strider mot barnkonventionen i Sverige?