STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Herr talman! Att vara förtroendevald med ansvar för en kommuns verksamhet tillhör de allra viktigaste politiska uppgifterna. Skola, vård och omsorg är verkligen samhällets kärnverksamhet. Därför är det viktigt att vi i riksdagen långsiktigt säkerställer finansieringen så att kommunerna kan leverera god kvalitet och utveckla verksamheten.
Det viktigaste för en hälsosam kommunsektor är att fler jobb skapas i nya och växande företag. Då tillförs våra kommuner nya resurser i form av skatteintäkter. Men också de statliga bidragen är en viktig inkomstkälla för kommunerna.
Centerpartiet är mycket tydligt: Vi vill ha ett decentraliserat samhälle. Vi tror på människors förmåga att ta ansvar för sig själva och för andra. Decentralisering handlar om att flytta makten närmare människors vardag.
Vi är också väldigt tydliga med att försvara det kommunala självstyret. För oss är det självklart att invånarna ska kunna påverka den egna kommunens prioriteringar men också utkräva ansvar av dem som är politiskt ansvariga. Det kommunala självstyret är grunden för hur Sverige ska styras enligt 1 kap. 1 § regeringsformen.
I början av 1990-talet stod det kommunala självstyret som starkast. Nästan alla statsbidrag lades i den så kallade påsen. Skälet var att många bidrag med olika regler skapade ineffektivitet. Uppfattningen då var att det var bättre att tala om vad som skulle göras och sedan låta kommunerna och landstingen bestämma hur det skulle genomföras. Nu verkar detta synsätt vara bortglömt.
Genom åren har alla regeringar oavsett färg ökat antalet riktade bidrag. Ett färskt exempel på den skeva fördelningen mellan generella och riktade statsbidrag är den budget som regeringen presenterat inför 2016. 24 nya bidrag har tillkommit, och tillsammans med tidigare beslut uppgår nu antalet riktade statsbidrag till över 80.
Många kommuner är bekymrade över denna utveckling. SKL:s socialdemokratiska ordförande Lena Micko säger i Dagens Samhälle nr 34 och 39: "Det är en bekymmersam utveckling, den stora mängden specialdestinerade statsbidrag begränsar möjligheterna till lokala prioriteringar och det är allvarligt."
Sveriges kommuner är olika. Ändå utformas de riktade statsbidragen som om förutsättningarna är lika i hela landet. Någon lokal anpassning av bidragen ges det inget utrymme för.
Konsekvenserna av prioriteringen av specialdestinerade statsbidrag blir att det finns medel att söka för åtgärder som inte alltid är de som står högst i den kommunala prioriteringen.
Småkom redovisar nu att man ser att skillnaderna ökar när det gäller utnyttjandet av riktade statsbidrag. Kommuner i södra Sverige deltar oftare än kommuner i norra Sverige. Större städer deltar mer än övriga kommungrupper.
Kommunerna uppger att det största hindret för att delta är när de måste bidra med egna pengar för att få del av de statliga bidragen. Men också den ökande byråkratin i form av ansökningar och redovisningar påverkar, särskilt då de beviljade bidragen kan vara så små att de inte löser det verkliga problemet. Detta innebär att nya uppgifter påförs kommunerna utan att staten säkrar att det finns resurser för kommunerna att klara av dem. Vad innebär det på sikt om fler kommuner inte tycker sig ha möjlighet att ta del av riktade statsbidrag?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Centerpartiet anser att tillskott från staten till kommunerna ska ges i de generella statsbidragen. Staten ska inte detaljstyra hur kommuner använder statsbidrag utan i stället tillföra medel i den så kallade påsen. Kommunerna har förmåga att själva styra medel till de verksamheter som invånarna har störst behov av.
Det rimliga sättet att skapa ett förtroendefullt ansvar mellan staten och kommunerna förutsätter tydliga statliga mål, kommunal frihet att använda pengarna så effektivt som möjligt och regelbunden uppföljning och utvärdering.
Det kommunala självstyret har också en annan viktig funktion. Genom att som kommunpolitiker tvingas prioritera och politiskt ta ansvar för sina beslut utvecklas den kommande generationen av politiker som längre fram tar ansvar för landet.
Men staten är på väg in i samma bidragsröra som före det samlade statsbidraget. Öronmärkta pengar skapar ineffektivitet samtidigt som statliga pekpinnar får många lokalpolitiker att tappa lusten. När det blir svårare att rekrytera förtroendevalda försämras förutsättningarna för bra ledarskap, och demokratin försvagas.
Herr talman! Det vi ser är uttryck för en politisk ambition från regering och ministrar att åtgärda specifika problem inom det kommunala området. Men frågan är om det också visar på ett allt lägre förtroende för kommunpolitikernas förmåga. Är det ett uttryck för minskad tillit till att våra politiska kollegor i kommuner och landsting gör rätt prioriteringar?
Centerpartiet är tydligt i denna fråga: Vi tror på kommunpolitikernas förmåga att prioritera i sin verksamhet. Ingrepp i självstyret underminerar på ett olyckligt sätt lokal anpassning och ansvarsutkrävande.
Till slut, ledamöter, blir alla beslut i den här kammaren också lokal politik.
(Applåder)