Herr talman! Tack, Sätherberg, för frågorna!
Genom den justerade reduktionsplikten är vår bedömning att Sverige ska kunna nå sitt ESR-åtagande till 2030. Det är den bedömning som finns. Sedan är det alltid svårt att sia om framtiden.
Vi fick världens högsta bränslepriser. Socialdemokraterna trodde att det skulle bli någon enstaka krona dyrare. Vi vet att det inte blev så. Vi vet också fler saker. Parisavtalet undertecknades ungefär samtidigt som Miljömålsberedningen antog sitt slutbetänkande omkring 2013. Men inget annat land som har undertecknat Parisavtalet har infört reduktionsplikt. Kopplingen mellan Sveriges reduktionsplikt och Parisavtalet är alltså rimligtvis extremt svag.
Kopplingen mellan skogen och reduktionsplikten är också svag, eftersom Fit for 55 och de andra klimatakterna inte existerade när planerna på reduktionsplikt kom till eller när vi klubbade reduktionspliktslagen. De fanns inte; de kom senare. Vi fick de här sakerna mycket beroende på att Sverige hade en socialdemokratisk regering som förhandlade fantastiskt dåligt. De trodde att den svenska reduktionspliktslagen skulle hålla till 2030 och fokuserade därför på att få till en koppling mellan ESR och LULUCF. Nu vet vi att det ändå inte hade funkat.
I dag har vi kalkylerna. Vi vet att reduktionsplikten på den gamla nivån inte hade räckt till för att uppnå LULUCF-åtagandet. Problemet är LULUCF-akten i sig, och det är därför Sverige tillsammans med likasinnade länder måste jobba stenhårt för att förändra den rättsakten.