Fru talman! Jag tackar statsrådet för detta svar, som
är mycket utförligt och i stort sett till fyllest för mig.
Jag har dock några små synpunkter som jag vill
framföra.
Som statsrådet känner till är det på det viset att alla
som genomgår en militär grundutbildning gör det
under en pliktlag. Med lagar tvingar vi rikets unga
män att göra ett avbrott i sina civila förehavanden.
Är det då inte självklart att staten måste ta mer
ansvar för att de värnpliktiga inte förlorar
ekonomiskt på att tjänstgöra i landets försvar? Det
faktum att så inte alltid är fallet ställs ännu mer på
sin spets om man beaktar att det endast är en knapp
majoritet av de värnpliktiga som fullgör sin militära
grundutbildning.
För de unga driftiga män som före sin tjänstgöring
har startat ett företag finns ett näringsbidrag, som
syftar till att täcka det inkomstbortfall som uppstår
då den värnpliktige inte kan arbeta för företaget.
Detta bidrag är behovsbaserat, och en särskild
prövning görs i varje enskilt fall. Hur kan man sätta
ett tak på ett system, som efter behov skall
kompensera ett påtvingat inkomstbortfall?
Moderaterna har alltid varit ett parti som har
strävat efter att uppmuntra initiativrikedom och
företagsamhet. Hur kan man då samtidigt i
regeringsfunktion tillåta sig att praktiskt slå undan
benen på unga företagare, som varken själva valt
eller haft någon möjlighet att påverka sin situation?
Man får förmoda att taket finns för att bespara
staten utgifter. Hur kan man ha en reglering som
innebär att de mest produktiva ungdomarnas
företag slås omkull? Det är nödvändigt, herr
statsråd, att verkligen se över hela frågan, vilket ju
statsrådet mycket riktigt har sagt i sitt svar, som är
till fyllest för mig.