Fru talman! Vi behöver stabilitet i det finansiella systemet av flera skäl. Det behövs för att kreditgivningen till hushåll och företag ska fungera, för att kapitalförsörjningen ska fungera, men också för att de finansiella tjänster som vi använder till vardags ska fungera. Förutsägbarhet, pålitlighet och stabilitet behövs i det finansiella systemet för att samhällsekonomin ska snurra och växa.
Har vi inte finansiell stabilitet har vi någon form av krispolitik i stället. Den senaste tiden har världen kastats mellan dessa två. Vi har nu för första gången på flera decennier hög inflation i världen.
När jag blev riksdagsledamot 2014 och ända fram till förra året var det risken för deflation som centralbanker runt om i världen bekämpade med en procyklisk penningpolitik. Sedan kom coronakrisen, och världen stängde ned. Vi fick utbudsstörningar i leveranskedjor, ett uppdämt konsumtionsbehov och extremt låga räntor som skapade billiga pengar och inflation i bostadspriser och finansiella tillgångar.
Men det finns inga gratisluncher, som man brukar säga, och nu är notan här och väntar på betalning. På toppen av allt har vi återigen krig i Europa i och med Putins invasion av Ukraina i februari 2022. Förutom det mänskliga lidande för Ukraina som det har orsakat har vi också fått en prischock på livsmedel och framför allt på energi.
En perfekt storm av utbudsstörningar, massiva efterfrågestimulanser och krig har försatt världen, Europa och Sverige i en mycket svårnavigerad makroekonomisk terräng. Centralbankerna fortsätter att höja räntan för att uppnå sitt mål om en inflation på 2 procent. Räntehöjningarna har gjort det dyrare att finansiera bostadsköp och omförhandla lån. Hushåll har fått se sitt konsumtionsutrymme minska i takt med att boendekostnaderna har ökat och matpriserna stigit kraftigt.
Olönsamma företag har fått det svårare att överleva, och lönsamma men högt belånade företag har sett sina finansieringskostnader skjuta i höjden. Centralbankernas snabba räntehöjningar har gjort vissa bankers obligationsinnehav i princip värdelösa, vilket utlöste det största fallet i marknadsräntorna sedan 1987. Amerikanska och europeiska myndigheter såg en bankkris i vitögat och gör vad de kan för att undvika spridningseffekter till realekonomin.
Det är ett svårnavigerat landskap för centralbanker och regeringar världen över. Räntan måste höjas för att bekämpa inflationen, men det får inte riskera att skapa finansiell instabilitet. Lågkonjunkturen - om eller när den kommer - kan inte bekämpas med efterfrågestimulanser för att inte försvåra Riksbankens uppdrag.
Det är ett svårnavigerat landskap. Men vad det säger mig är att detta betänkande i Sveriges riksdag här i dag är viktigare än på länge. Sverigedemokraterna har en välutvecklad politik på området genom vår kommittémotion Förstärkta rättigheter för sparande och investeringar .
Det är en motion som innehåller förslag om ett avskaffat andra amorteringskrav och en slopad ränteskillnadsersättning för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och den frivilliga amorteringstakten.
Det finns förslag om en moderniserad ISK-lag för en förbättrad kapitalförsörjning. Det är ett förslag som det dessutom finns en majoritet för i skatteutskottet.
Det finns förslag om förbättrad transparens på obligationsmarknaden för finansiell stabilitet och ett förslag om en nationell kontantstrategi för Sverige. En nationell kontantstrategi behövs särskilt i tider som dessa, med krig och bankoro. Vi behöver helt enkelt redundans i betalningssystemet. Kontanterna är viktiga ur ett beredskapsperspektiv.
MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rekommenderar alla svenskar att ha minst 2 000 kronor i kontanter hemma, inte bara för krigstider utan också för kristider.
Krigföring kan som bekant ske lågintensivt utan direkta militära angrepp, genom exempelvis cyberattacker. Vad händer om en cyberattack slår ut svensk betalningsinfrastruktur? Hur ska vi kunna köpa bröd, mjölk och smör om kontanterna försvunnit i ett sådant scenario?
Vi måste alltså säkerställa att vi kan betala för livsnödvändig konsumtion med sedlar och mynt. Därför föreslår Sverigedemokraterna en kontantplikt, det vill säga ett krav på verksamheter inom det som vi definierat som livsnödvändig konsumtion att acceptera kontanter som betalning.
Det handlar om livsmedel, drivmedel och medicin. Därför för Sverigedemokraterna samtal med regeringen om kontantfrågan, med fokus på hur vi ska stoppa kontantavvecklingen i Sverige. Vi vill att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning som uteslutande fokuserar på kontanterna och ger dem den uppmärksamhet som de förtjänar i en egen utredning.
Avslutningsvis, fru talman, står vi bakom alla våra förslag, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 1.
(Applåder)