Fru talman! Redan år 2017 beslutades att Mohamad skulle utvisas från Sverige. Trots det finns han fortfarande efter fem år kvar i vårt land. Under den tiden har han hunnit begå ett antal brott; ändå är han kvar.
Han misstänks nu för att ha våldtagit en kvinna och knuffat ned henne för att möta döden i ett djupt gruvhål för att hon vägrat gifta sig med honom. Som om inte det vore nog ska han ha återvänt och kastat sten på henne för att säkerställa att hon verkligen skulle dö.
Hans förra fru är spårlöst försvunnen sedan två år tillbaka.
Resultatet av regeringens politik är att integrationen havererat. Oskyldiga utsätts för grova brott och pliktar med sina liv.
Om utvisningsbeslutet hade verkställts hade Mohamads offer besparats dessa vidrigheter. Varför denna flathet, Ygeman? Hur försvarar statsrådet att detta kan få ske?