Herr talman! Jämförelsen med Solidaritet i Polen och det kommunistiska förtrycket mot fackföreningarna var överdriven. Jag hoppas att ledamoten i framtiden begränsar sina jämförelser till vad som är rimligt.
Sedan vet ledamoten lika väl som jag – om han har läst Lagrådets uttalande ordentligt – att förslaget om möjlighet att välja bort att ge pengar till politiska partier inte kränker den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Det är väldigt tydligt i Lagrådets uttalande. Så har det varit i 50 år vad gäller kollektivanslutningen och mycket annat, och det beror på att detta framför allt definieras som en civilrättslig överenskommelse.
Jag vill fråga ledamoten varför man motsätter sig den enkla saken att en person ska kunna säga nej till att bidra till ett politiskt parti som den inte sympatiserar med. Är det inte en minimal princip att människor ska kunna säga nej till påtvingade bidrag till det socialdemokratiska partiet?