Fru talman! Det är inte var dag som man som le-
damot har glädjen att notera att ens egen motion helt
eller delvis tillstyrkts av det beredande utskottet. Det
har hänt mig vid tre tillfällen tidigare. I dag är det
fjärde gången som det händer mig, och i dag delar ett
trettiotal andra motionärer den glädjen eftersom de i
fråga om 18 motioner har fått sina önskemål tillgodo-
sedda. Detta måste vara något av all time high. Någon
kanske har reda på statistiken i just det avseendet.
I fjolårets debatt om reklamskatten frågade jag vid
två tillfällen om någon enda ledamot av skatteutskot-
tet eller annat utskott från talarstolen inför kamma-
rens ledamöter kunde försvara den märkliga egenhet
som reklamskatten har. Det är ju bara dagspress och
tidskrifter, inte andra reklambärare, som drabbas.
Ingen tog sig an denna svåra pedagogiska uppgift,
inte ens efter andra frågeställning, och det tolkade jag
då som att utskottet och kammaren nu är redo för att
rikta ett initiativ, ett principiellt hållet initiativ. Jag
förstår också att det är oerhört svårt för vilket skatte-
beredande utskott som helst, vilken finansminister
som helst att lova att man ska kunna minska utgifter
på statens utgiftssida med en miljard så där över en
natt.
Den här en gång så rimliga beskattningen av an-
nonser kunde försvaras den gång den infördes med att
den hade en omfördelande effekt. Man tog från de
rika som hade och gav till de fattiga som behövde så
att man kunde säkerställa tidningsutgivning i hela
landet, distribution som nådde även glesbygden och
som skapade mångfald. Detta presstöd, som det kal-
las, är en omistlig och viktig del av distributionen av
tidningar i Sverige. Men det har ändå inte kunnat
hindra tidningsdöden, och det är, ska jag säga, myck-
et allvarligt. Mångfalden ökar inte för tillfället på
tidningssidan. Snarare finns det en risk för enfald
inom många tidningsspridningsområden. Men i dag,
ett antal år efteråt, 30 år efteråt, ökar antalet mediala
annonsbärare vid sidan av tidningarna. De omsätter
mer i pengar än vad tidningarna gör för sina annon-
ser. De finns i radio, TV, de olika reklamtrycksakerna
och andra medier, och ingen av dem, konkurrenter
om annonser, betalar reklamskatt. Det är detta som är
den svåra pedagogiken.
Därför är jag mycket till freds med att utskottet
klart och entydigt har sagt att det är dags att avveckla
den här orättvisa och konkurrenssnedvridande skat-
ten, inte över en natt, det förstår var och en - det är
inte bara att hitta 1 miljard kronor - men som princip
betraktat, för att underlätta för det tryckta ordet, för
de tidningar och tidsskrifter som ändå betyder mer för
demokratin i Sverige än någonsin de andra reklambä-
rarna. Då menar jag att det är en rättvis ordning att
avveckla den här skatten, om än just nu bara i princi-
piella termer. Ett tack till er i utskottet för att ni har
lyckats samla er kring denna uppfattning. Jag förstår
att ni har haft en svår uppgift. Det är inte lätt att vara
ärendeberedare i skatteutskottet. Ni har väl aldrig
någon gång haft en uppvaktning om att t.ex. höja en
skatt.