Fru talman! Per Erik Granström sade att Sverige har blivit ett föregångsland med sin energipolitik. Den energipolitik som regeringen styr och ställer med var fördelningspolitiskt mycket bra.
Jag visar här en kopia av en sida i dagens Expressen. Där står det att Brita och Stig Nordström, båda 74 år, hellre fryser än betalar för elen. Läser man artikeln så är det inte riktigt så, därför att de anser sig helt enkelt inte ha råd. De har tvingats sänka värmen till 14 grader inomhus, och så har de haft det hela vintern.
Det hemska är att det inte är ett fåtal äldre par som har hamnat i den här situationen. Elpriserna har ju gått upp med raketfart. Visst, vi kan med all rätt gå på elproducenterna - de har del i det här. De säger då å sin sida att elpriserna har gått upp därför att vattentillgångarna inte är tillräckligt stora, och den förtida avvecklingen av kärnkraften ger signaler om att vi inte kommer att kunna producera energi lika billigt längre i Sverige.
Det Brita och Stig går till storms emot nu här är skatten. Jag läser innantill: "Det är skatten jag opponerar mig mot. Hälften vore nog, säger hon." Och det är riktigt. I dag utgörs elpriset till 50 % av skatt. Det är alltså den som är väldigt tung för människorna.
Samtidigt kan man tala om det här med energiskatter och grön skatteväxling. Ja, vilka är det som drabbas av till exempel att bensinpriset och dieselpriset stiger till 11-12 kr? Nu skriver tidningarna att priset kanske blir 14 kr i sommar. Ja, det är naturligtvis de som inte har så stora ekonomiska muskler och resurser. Det som Per Erik var så stolt över drabbar helt enkelt fördelningspolitiskt just dem som är svaga: pensionärspar, barnfamiljer och dem som fortsättningsvis alltså inte kan köra sina barn längre utan kanske får flytta till tätort.